skorpionen

Allt sker av en anledning det vet jag. Men vissa saker sker utan att jag egentligen kan styra det. Är man inte i botten så lär man komma dit förr eller senare. Och om man är där så lär det ta ett tag innan man kommer upp, för vägen upp till ljuset är dolt. Jag menar bara det att för tillfället har mitt liv stannat för att det finns dem som inte riktigt förstår sig på hur mitt liv ser ut idag. Det finns även dem som tydligen kan ta beslut över huvudet på mig och sedan tro att allt ska bli frid och fröjd.
Hur en handläggare på arbetsförmedlingen som är en stor myndighet kan fatta ett beslut utan att infatta mig i det hela är bara så fel. Jag ser det som ett tjänstefel och borde ses som allvarligt. Det jag menar är att den handläggare jag har på denna myndighet har skrivit ut mig för att jag ska kunna bli frisk ifrån min sjukdom. Men när man har panik ångest och ångest relaterad depression är det sista man ska göra att vara hemma och försöka bli frisk. Med mitt tillstånd och den del av sjukdomen som jag har så är ett bra botemedel att få komma ut och träffa folk och kunna se världen. Men tydligen ser inte arbetsförmedlingens psykologer och handläggare det. Nej istället ska jag vara hemma och bli mer deppig än vad jag redan är och få mer ångest. Dessutom får jag hjälp från bra läkare och sköterskor som vet vad de gör. Jag går i rådgivning och samtal som gör mig gott. Har gjort stora framsteg även om det är långt kvar tills jag kan kalla mig frisk. Men att bli helt frisk från panikångest blir man aldrig, det kommer alltid att finnas där men däremot så kan den vara mer eller mindre tydlig. Den kan också bara vara och man kan vara symtomfri i flera år.

Tack och lov har jag människor runt omkring mig som stöttar mig och som gör att jag inte tappar greppet. Dock är det svårt att se klart och tydligt när man inte förstår saker och ting. Men livet måste gå vidare, det är bara så. Så jag får kämpa vidare och försöka ta reda på hur beslut har fattats och hur jag kan göra för att kunna gå vidare. För jag ska kunna finna en tillvaro som jag kan känna en gnutta frid. Säger inte att det kommer att bli enkelt. för det kommer det inte. Men jag har en tro som gör det lite lättare för mig. Sedan att jag har vänner och familj runt omkring mig gör det också lite enklare.

Det är lördag och eftermiddag. Med ett sinne som står helt still för en gång skull. Är inte helt hundra på om det kommer att vara så eller om det bara lurar mig. Men får passa på att njuta av det medan det sitter i. För vem vet vad som händer efter nästa sväng.
Tiden går för fort och snart är det jul och nyår. Otroligt och en aning skrämmande för jag vill kunna njuta av stunden. Dock rullar allt på och jag får allt hänga med.

Imorgon blir det att träffa familjen och bli firad. Far och faster kommer också bli firade då vi har fyllt år i veckan. Känns inte som att man har blivit äldre på något sätt. Dessutom så sitter min 30 års kris fortfarande kvar även om den inte har något större grepp om mig. Får bara hoppas att vädret är lika bra som det är idag. För solen har faktiskt vågat ta sig fram och lyser upp denna underbara höstdag.

Har varit dålig på att uppdatera mig här nu sista tiden, men tiden rinner iväg och alltid är det någonting som jag måste göra. Jag förstår inte riktigt hur det går till, men sanningen gör ont att se på. Nu har jag undvarat några minuter som jag kan spilla på att försöka plinta ner några ord.
Dagen har varit mer än bara galen och jag har klättrat på väggarna och gått folk på nerverna. Stackars AS har fått stå ut med minst fem av mina personligheter och min skitzo sida har visat sig mer än vanligt och det är ovanligt när det gäller mig. Och jag måste vara ärlig och säga att det skrämmer mig lite. Bara tur att det finns dem som kan skratta bort det en aning och är lika galna som mig.

Dessutom har mitt blodtryck hoppat upp och ner hela dagen, det har medfört att jag har varit mer galen och mer eller mindre produktiv på olika sätt som var länge sedan jag var. Positivt i det negativa eller hur? Och för att lägga till så är mina ögon mer eller mindre smått sura och irriterande. De lever sitt egna liv och lämnar små korn av spår i ögonvrån som gör att det kliar och svider. Torra ögon eller vad kan det vara?

Kan sitta här i evigheter och berätta om alla galenheter som hänt under dagen. Men känner inte riktigt att jag orkar eller vill det. Plus måste ju en kvinna ha lite hemligheter kvar att ta fram i mörkret. Speciellt under vintern då inte mycket händer. Sedan kan man alltid fråga Mr P vad han ser på vissa plagg numera och hur de andra i gruppen reagerar när man återberättar det.
Imorgon är det fredag och det är faktiskt riktigt gött om jag säger så. Den här veckan har varit jobbig på olika sätt och musten har runnit ur mig. Nu behöver jag ladda batterierna för att kunna återhämta mig. Nästa vecka är det både kör och Ulrika marken besök.