skorpionen

 

Mina tankar har gått väldigt mycket till min högt älskade farmor och det finns stunder som jag önskar att hon var här nu. Det är så mycket som jag vill säga till henne som jag inte hade någon möjlighet till innan hon dog. Och det grämmer mig mycket att jag aldrig fick möjligheten att säga en sista gång hur mycket jag verkligen älskade henne och att jag aldrig fick möjligheten att säga farväl. Men jag vet att hon har det bra på den plats hon är på nu. Där hon inte längre har ont eller är sjuk och att hon får vara tillsammans med farfar. Jag vet att både hon och farfar är lyckliga nu och jag kan se dem framför mig att de går runt hand i hand på en stor grön äng. En härlig bild får jag säga. Dock så är tankarna ständigt där och det tynger mig även om jag vet att farmor inte velat att jag känner så här. Jag vet att hon velat att jag ska blicka framåt och minnas den tid vi hade tillsammans. Farmor var en mycket klok kvinna och jag kunde sitta i evigheter och bara titta på henne när hon lagade mat. Jag saknar hennes spenatomelett och hennes små köttbullar. Har inte ätit spenatomelett sedan farmor har dött och på något sätt så har det alltid varit så att det var farmor som skulle göra den och inget annan.