skorpionen

Det var nu ett tag sedan jag skrev här.Men mycket har hänt både positiv och negativt. Har fokuserat på lite däremellan och har nog landat på något som är en bra plattform.

Till att börja med så strulade datorn ett tag så därför kunde jag inte skriva något här. Sedan har mitt mående varit och besökt andra dimensioner. Både fysiskt och psykisk har jag mer eller mindra bråttats med och det har inte varit enkelt. Tyvärr har min familj blivit lidande för det och jag har försök att visa att jag är på språng igen.

 

 

Innan jul fick jag beskedet om att jag hade livmodercancer och det stort sett deckade mig i psykiskt illamående. Men jag klarade det då jag var bestämd över att det inte skulle styra mitt liv. Lyckligtvis så var det en snäll variant och dessuom godartad tumör. Gjorde operationen för en månad sedan och tog bort hela livmodern. Men med min vanliga otur så hann jag bara komma hem så kolapsar jag. Min kära far hade oturen att hita mig livlös hemma. Så jag fick tillbringa en vecka på sjukhuset med luniflamation. 

 

Nu har man varit hemma ett tag och än är jag inte åerställd. Men jag har blivit mer bestämd på att ta en dag i daget och inte låta dagarna gå ihop för det fungerar inte för mig. Lyckligtvis har jag vänner och familj som säger åt mig att ta det lugn och anpassa tempot till livet och livet till ett lugnare temo. Lättare sagt en gjort jag vet. Peppar peppar ta i gräs så har det fungerat relativt bra.

Har varit och handlat idag, det behövdes kan jag säga. Så nu är både frys och kyll fyllda till bristningsgränsen. Dessutom var de bra att far och Kerstin var med för jag skulle inte orka att gå hem med alla kassarna.

När vi väl kommit till mig för att släppa av mig så lyckas jag vricka foten när jag skulle stänga grinden. Inte så kul då foten nu är svullen och jag går spm om jag har en extra fot under. Dessuom så skulle jag ha följt med far och delat ut kallelsen till den lokala hyresgästföreningens årsmöte. Så stackars far få ta det själv.

 

Ska inte göra så mycket mer med dagen.Ska dock dammsuga lite och plocka in den rena tvätten som har legat i tvättkassen i snart en månad. Det är så typiskt mig att skjuta upp saker och ting. Men nu ska det bli andra bullar.Men får se hur mycket jag klarar av med min klumpfot, Vill inte anstränga den i onödan.

 

Du är den jag åtrår mest
Du finns där när livet känns svårt
Jag vill ha dig till vardag och till fest
Du får mitt hjärta att bulta hårt

Solbrun och läcker ligger du där
och gör mig nästan galen till slut
Älskling, du vet att jag håller dig kär
Min längtan till dig är akut

Du är min godbit, den bästa jag mött
och det vattnas i munnen på mig
Jag älskar din smak, du smakar så sött
Jag vill äta upp hela dig

Du väcker min lust och mitt begär
Du berusar mig och gör mig glad
Jag vill ha dig, VILL HA DIG NU OCH HÄR!!!
Min Marabou mjölkchoklad...

 

 

förlåt,
men jag fastnade i din blick

i dina ögon som jag aldrig riktigt kan bestämma färgen på

och förlåt, för jag vet att hela världen står emellan oss - bokstavligt talat
och jag vet att dina händer kommer hitta nya så fort mina forsvinner

men det är något med ditt leende,
något med dom där vita tänderna som syns så fort det dar ruset känns i magen

för ja, jag är förlorad i dig
jag fastnade i din blick
lite för länge

 

 

Jag använder ord jag inte förstår, för
att folk ska tro att jag är smartare än vad jag
egentligen är.

Jag sminkar mig med smink jag knappt
vet vad det heter, för att folk ska tro att
jag är snyggare än vad jag egentligen är.

Jag skämtar, ler och skrattar åt saker jag
knappt minns hur det kändes, för att folk ska
tro att jag mår bättre än vad jag egentligen gör.

fast egentligen så är det ju bara mig själv jag lurar,
jag vill bli älskad för den jag inte är,
istället för hatad för den jag är.

Nu börjas det om
Från början till slut
Från ruta ett
Hur kommer morgondagen, se ut?

Så många frågor
Och så få svar
Som ligger och ältar
Som alltid finns kvar

Aldrig riktig försvinner
Hur man än gör
Hur mycket man än försöker
Frågorna aldrig dör

Vad är mitt liv värt?
Står här och trampar
Kommer ingen vart
Trots att jag kämpar

Försöker ta mig fram
Få ordning på allt
Få det som jag vill
Men allt känns så kallt

Bara lust att ge upp ibland
Vet livet är hårt
Men bara, att kämpa på
Trots det kan vara jäkligt svårt

Har sovit bort dagen och är fortfarande otroligt trött. Nu känns det som om jag skulle kunna sova bort resten av dagen med.Risken finns att jag inte kan sova inatt om det vill sig illa. Men hoppas att det inte blir så.

Men antagligen så behöver min kropp sömn då jag har sovit konstigt den senaste veckan. Bara tur att jag inte skulle någonstans idag.

 

Imorgon blir det till att åka in till stan och träffa en av mina kontaktpersoner.Det var två veckor sedan jag träffade henne så det ska bli intressant. Frågan är vad vi ska göra på stan, något blir det nog. Kanske en sväng runt staden eller något kulturelt. Bara glad över att jag kommer hemifrån för jag har blivit lite av en soffpotatis. Allt är fokuserar runt hemmet känner jag så det blir nog bra.

 

 

Kylan har slagit ill igen och det är nästan som om vintern har kommit för att stanna. Dock så saknas det lite snö även om jag blir glad om det inte kommer någon mer snö. Har dock ingen sådan tur om jag ska vara ärlig. Kylan har gjort mig lite bitter då jag vill ha vår nu. Och så på allt detta har det blivit halt som en skridskobana vart man än vänder sig. Lyckligtvis har jag undkommit att ramla omkull som en hög av plockepinn. Men det har varit nära flera gånger, inget kul.

 

Idag är en dag som inte kommer göras så mycket på. Kanske att jag plockar lite här och där och sedan en tur med dammsugaren. Har dock inte bestämt mig för att göra ännu. Det är forfarande lockande att sitta i soffan med en mysig filt och en bra bok samt en stor kopp med te.Ett bra medel för att hålla undan kylan från kroppen. För den leker gärna med mig har jag märkt.

du vet, det är som sommaren.
som alla låtar man spelar.
och sedan hör på hösten
och minns sommaren

sommaren med vackra ögon
med fina stunder
och underbara nätter
sommaren med er

du vet, det är som hösten
som alla löv som virvlar
och sedan återfinns på våren
och man minns hösten

hösten med olagliga färger
med kalla dagar
och isvarma nätter
hösten med er

du vet, det är som vintern
med snöstormar
som smälter på våren
och man minns vintern

vintern med vitt överdrag
med mysiga kvällar
och lyckoskratt
vintern med er

du vet, det är som våren
med nya knoppar
som blommar på sommaren
och man minns våren

våren med härliga dofter
med lek på gatan
och bara tröja
våren med er

och plöstligt tänker man på alla galaxer och universum och med ens känner man sig liten och ensam.

En ny dag och nya möjligheter, men jag ser dem inte klart. De finns en relativt tjock dimma som hindrar mig att se med klara ögon. Har varit så i några år och jag kämpar emot så gott det går.

Har inte gjor så mycket med dagen, tagit det lugnt och stillat mitt mörka sinne. Har plockat undan lite granna med iaf det som sod på dagens lista. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Ska upp till centrum imorgon och hämta ut ett paket. Mina nya jympaskor då de jag haft i några år nu har sagt sitt och vilar i frid nu. Ingen mening att laga dem för sulorna har gjort sitt. Så nu har jag ett par nya jag kan slita på i några år.

 

Mörkret kommer allt närmare även om jag har några ljus tända. Rummet krymper mer och mer även om jag ser att jag är på väg mot rätt håll. Ett seg i taget säger de och jag får tro dem för ju fler steg jag tar blir jag allt räddare.

När jag är ensam kan jag skrika så högt jag vill utan att någon hör mig. Men det är när folk hör mig som jag skriker lägre men längre och det skrämmer mig och dem som lyssnar. Sträck bara ut handen så tar jag den jag lovar.

Jag har vuxit i mina förstora stövlar nu
Det känns som om jag aldrig mer kommer att bli blöt.

För jag har lärt mig livet svåra gåta
Älska, glömma och förlåta

Ibland lever jag som på en pinne
och jag kan omöjligt falla ner

vissa stunder håller jag på att kvävas i lera
men det är så det ska vara

det är så man växer
och gummistövlarna blir lagom.

Jag har älskat dig i tre år nu.
Och idag, var den dagen vi krossade allt vi ägde.
Vi stod med skärvor upp till anklarna och såg på varandra från varsitt liv.
Vi såg över innegården, medan våra käraste skrek och slogs för att få oss att stanna.

Och vi klev ur vår röra.
Borstade av allt sot från axlarna och såg mot solen tillsammans.
Vi behövde inga stjärnor
Vi behövde inget mirakel.
Vi bara gjorde ett annorlunda val.

Hon flyttade till sist, och min sårade ringde varje dag och skrek.
Jag grät ofta i din famn.
Men, valet stod kvar, och idag, tre år senare vill jag bara tacka dig.

Jag vill tacka dig för ditt val.
För din kärlek och för ditt liv.

Jag behövde inget mirakel
Jag kan älska dig ändå.

Om jag blundar så ser jag inte.
Om tystnaden bryts kommer jag inte att höra dig.
Men jag kommer alltid att känna din närvaro.
Alltid att andas din doft.
Känna dina händer smeka min rygg.
Minnet finns kvar.
Minnet som aldrig slutar minnas.
som plågsamt dränker min värdighet.

Jag blundade och såg dig inte komma.
Jag lät tystanden brytas och hörde dig inte tala.
Jag kände din blick i mitt hjärta.
Jag kände dina armar om mitt liv.
Jag mindes då ditt hat,
Din orenade kärlek.

Om jag låter livet tynas.
Om jag låter minnet dö.
Kommer jag trots de känna dig?
Kommer jag att finnas ändå?
Om mitt hjärta slutar slå.
Kommer du ändå att se det?

Jag tog kniven.
Skar i mitt blod.
Rista ditt namn i mitt hjärta.
Skrev ett brev om din lek med mig.