skorpionen

Du är den jag åtrår mest
Du finns där när livet känns svårt
Jag vill ha dig till vardag och till fest
Du får mitt hjärta att bulta hårt

Solbrun och läcker ligger du där
och gör mig nästan galen till slut
Älskling, du vet att jag håller dig kär
Min längtan till dig är akut

Du är min godbit, den bästa jag mött
och det vattnas i munnen på mig
Jag älskar din smak, du smakar så sött
Jag vill äta upp hela dig

Du väcker min lust och mitt begär
Du berusar mig och gör mig glad
Jag vill ha dig, VILL HA DIG NU OCH HÄR!!!
Min Marabou mjölkchoklad...

 

 

förlåt,
men jag fastnade i din blick

i dina ögon som jag aldrig riktigt kan bestämma färgen på

och förlåt, för jag vet att hela världen står emellan oss - bokstavligt talat
och jag vet att dina händer kommer hitta nya så fort mina forsvinner

men det är något med ditt leende,
något med dom där vita tänderna som syns så fort det dar ruset känns i magen

för ja, jag är förlorad i dig
jag fastnade i din blick
lite för länge

 

 

Jag använder ord jag inte förstår, för
att folk ska tro att jag är smartare än vad jag
egentligen är.

Jag sminkar mig med smink jag knappt
vet vad det heter, för att folk ska tro att
jag är snyggare än vad jag egentligen är.

Jag skämtar, ler och skrattar åt saker jag
knappt minns hur det kändes, för att folk ska
tro att jag mår bättre än vad jag egentligen gör.

fast egentligen så är det ju bara mig själv jag lurar,
jag vill bli älskad för den jag inte är,
istället för hatad för den jag är.

Nu börjas det om
Från början till slut
Från ruta ett
Hur kommer morgondagen, se ut?

Så många frågor
Och så få svar
Som ligger och ältar
Som alltid finns kvar

Aldrig riktig försvinner
Hur man än gör
Hur mycket man än försöker
Frågorna aldrig dör

Vad är mitt liv värt?
Står här och trampar
Kommer ingen vart
Trots att jag kämpar

Försöker ta mig fram
Få ordning på allt
Få det som jag vill
Men allt känns så kallt

Bara lust att ge upp ibland
Vet livet är hårt
Men bara, att kämpa på
Trots det kan vara jäkligt svårt

du vet, det är som sommaren.
som alla låtar man spelar.
och sedan hör på hösten
och minns sommaren

sommaren med vackra ögon
med fina stunder
och underbara nätter
sommaren med er

du vet, det är som hösten
som alla löv som virvlar
och sedan återfinns på våren
och man minns hösten

hösten med olagliga färger
med kalla dagar
och isvarma nätter
hösten med er

du vet, det är som vintern
med snöstormar
som smälter på våren
och man minns vintern

vintern med vitt överdrag
med mysiga kvällar
och lyckoskratt
vintern med er

du vet, det är som våren
med nya knoppar
som blommar på sommaren
och man minns våren

våren med härliga dofter
med lek på gatan
och bara tröja
våren med er

och plöstligt tänker man på alla galaxer och universum och med ens känner man sig liten och ensam.

Jag har vuxit i mina förstora stövlar nu
Det känns som om jag aldrig mer kommer att bli blöt.

För jag har lärt mig livet svåra gåta
Älska, glömma och förlåta

Ibland lever jag som på en pinne
och jag kan omöjligt falla ner

vissa stunder håller jag på att kvävas i lera
men det är så det ska vara

det är så man växer
och gummistövlarna blir lagom.

Jag har älskat dig i tre år nu.
Och idag, var den dagen vi krossade allt vi ägde.
Vi stod med skärvor upp till anklarna och såg på varandra från varsitt liv.
Vi såg över innegården, medan våra käraste skrek och slogs för att få oss att stanna.

Och vi klev ur vår röra.
Borstade av allt sot från axlarna och såg mot solen tillsammans.
Vi behövde inga stjärnor
Vi behövde inget mirakel.
Vi bara gjorde ett annorlunda val.

Hon flyttade till sist, och min sårade ringde varje dag och skrek.
Jag grät ofta i din famn.
Men, valet stod kvar, och idag, tre år senare vill jag bara tacka dig.

Jag vill tacka dig för ditt val.
För din kärlek och för ditt liv.

Jag behövde inget mirakel
Jag kan älska dig ändå.

Om jag blundar så ser jag inte.
Om tystnaden bryts kommer jag inte att höra dig.
Men jag kommer alltid att känna din närvaro.
Alltid att andas din doft.
Känna dina händer smeka min rygg.
Minnet finns kvar.
Minnet som aldrig slutar minnas.
som plågsamt dränker min värdighet.

Jag blundade och såg dig inte komma.
Jag lät tystanden brytas och hörde dig inte tala.
Jag kände din blick i mitt hjärta.
Jag kände dina armar om mitt liv.
Jag mindes då ditt hat,
Din orenade kärlek.

Om jag låter livet tynas.
Om jag låter minnet dö.
Kommer jag trots de känna dig?
Kommer jag att finnas ändå?
Om mitt hjärta slutar slå.
Kommer du ändå att se det?

Jag tog kniven.
Skar i mitt blod.
Rista ditt namn i mitt hjärta.
Skrev ett brev om din lek med mig.

(bör sägas att jag skrev denna när jag mådde som sämst.)

 

Flickan kollar i spegeln
och möter sin egna spegelbild.
hon viskar
"varför är det ingen som ser?"

spegelbilden ger inge svar.
hon viskar igen samtidigt som
tårarna rinner ner för hennes kinder.
"varför är dert ingen som ser?"

hon sätter sig närmare spegeln
och nuddar sig själv.
spegelbilden viskar
"jag vill se"

flickan tar av sig tröjan och spegelbilden visar
alla blåmärken på hennes kropp.
tillsist dom blodiga ränderna av sorg på hennes handleder.

hon fäller en tår och säger
"låt oss ta självmord tillsammans"

 

 

Se den ljusa lycka du föddes med och den framtid du möter

för tyget du bär skyddar inte från ondo

världen ger och tar för vad som komma skall 

för varje steg du tar blir du visare, klokare och älskad

 

Se dig för den du är och inte den du kunde ha blivit

för bakom dig har du en armé av kärlek

där sveket bara svider för stunden och läks lika fort igen

i lärdomen av detta kan du bli dig själv igen

ger mig ingen möjlighet att förstå för du blundar för verkligheten vi lever i

framför dig finns inget som heter du och jag

Vinden och havet

flickan och fåglarna

 

skatorna hoppar från lä till ly

mellan kända träd

och ännu outforskade i

sekundmetrarma

 

flickan räknar vingar

flickan tror sig ha alla svar

som ingen har bett om

 

hon har ännu inte upptäckt

att tvivlät är en oberäknelig

men fri fågel

 

Ibland är längtan efter det som var ganska stor,

och jag önskar att man kunde för en stund

vara liten utan beskymmer, utan rädsla

och fruktan över att inte kunna klara.

 

Ibland är längtan ganska svår,

och jag viskar en önskans så lätt

att en tryggande hand sträckas fram

där tårar inte är av ondo eller av kärlek

utan helt enkelt bara vara för den man är