Mitt väsen säger åt mig
Mitt väsen säger åt mig att jag borde göra mer nytta än vad jag gör, ändå så kommer jag mig inte för att göra mer än vad jag gör. Undrar hur det kommer sig?! Inte för att jag tillbringar allt för mycket tid till att fundera närmare på det hela. Men det är bra tanke och kanske borde jag gräva djupare i mitt inre för att försöka förstå det. Dock får det bli ett framtidsarbete då jag känner att jag inte riktigt klarar av det som det ser ut just nu.
Förutom allt och ingenting så måste jag säga att det kan komma att bli en bra tid framöver. Men jag är inte så överväldigad över det hela och jag hyser ingen större förhoppning heller. Men jag måste medge att jag gärna vill försöka att tro på det. Det ger mig en inre styra att ta fler steg framåt och inte bakåt. Känner mig tveksam till saker och ting samtidigt som jag känner att det jag varit med om de sista månaderna har varit bra för mig även om jag inte ser det så just nu.
Publicerat: 2014-10-26 @ 09:58:00
Passerande dagar
Dagarna passerar och det känns ytterst lite lättare för varje dag. Ändå är allt tungt och oerhört överhettat. Får ingen ordning på tankar eller något. Ändå känner jag att det går mot rätt håll och jag har mina bra dagar.
Dock är det lång väg tillbaka och jag är som en uppblåst ballong som har ett litet håll och allt bara pyser ut framför ögonen på mig. Tacksamt är det dock att jag har människor runt omkring mig som ser mig för den jag är. Ändå kan jag känna att det är så mycket som inte riktigt passar. Vad det är vet jag inte, det bara finns där. Jag vet att min mormors ord fortfarande sitter i som inte riktigt vill släppa och det är att jag borde vara mer mig själv och inte göra som mina systrar eller mina kusiner. Samtidigt så kan hon inte förstå varför jag alltid gått min egen väg. Jag vet att jag inte borde ta åt mig och att hon inte kommer att ändra sig. Ändå finns det något inom mig som säger att kanske en dag ser hon mig för den jag verkligen är. Men det kommer aldrig att hända.
Just nu önskar jag att farmor eller gammelmormor var här och talade om för mig att allt kommer att bli bra och att vägen inte alltid är slät och rak. Önskar så att de kunde vara här och ge mig en stor kram som bara dem kunde ge. Men jag får hålla mig till minnena jag har istället och jag vet att de alltid kommer finnas i mitt hjärta. Ändå är det tungt och jag saknar dem oerhört.
Är fortfarande dålig på att komma igång och göra det jag brukar göra. Men jag har tålamod och låter det ta ett steg i taget. Jag måste se det så och jag måste dagligen intala mig det. Det är tufft och jag säger inte att jag inte kommer att klara det eller så. Det är tankar jag har och känslor som jag bearbetar. Så jag är tacksam för att jag fortfarande klarar av att gå upp och åka in till Mbs. Det är jag evigt tacksam för och det finns stunder då jag faktiskt låter mig skratta och inte tänka på allt jag faktiskt tänker på.
Nu hoppas jag bara på att dagarna och månaderna går lite fortare så det kan bli vår, för jag ser inte fram emot det sista av hösten eller den mycket irriterande vintern. Kan man inte bara ta bort denna period så jag slipper denna tunga mörka känsla jag har?
Publicerat: 2014-10-21 @ 15:23:00
Hjälplösa problem
Mycket väsen för ingenting. Har varit tyst ett tag och försökt att hitta mig själv. Ingen lätt uppgift då jag fortfarande inte har hittat mig själv. Det kommer ta sin tid det vet jag, för jag har oerhört mycket att arbeta med. Så under tiden har jag skapat mig själv en del problem. Inga allvarliga men ändå problem. Det är bara tur att det finns hjälp att få och att det finns på platser där man minst anar det. Många ser mig som stark och jävligt envis. Ja jag är stark och jävligt envis men så stark som folk tror jag är är jag inte. Om sanningen ska fram så är jag bara en liten myra på en stor stor plats där det rymmer många. Och där finns det dem som har mer problem och har mindre styrka än vad jag har. Plus att det är många som har betydligt större styrka än vad jag har. För mina närstående är jag viktig och betyder mer än allt annat. Men jag ser det inte så, jag ser allt med andra ögon. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Jag är omständig och har svårt för att förklara, svårt för att be om hjälp. Men jag vet att jag kan få mig att bli förstådd och att jag kan be om hjälp.
Punkt om den punkten!
Ska försöka uppdatera mig, men hur ofta det kommer bli vet jag inte. Kommer kanske bli lika glest som det har varit, men jag ska försöka se till att det inte blir lika glest. Kan dock inte lova något, jag har en tendens att gå in i mig själv och glömma saker. Det är inte bra och det vet jag och jag får leva med mina handlingar.
Det hjälper mig inte att det är höst även om jag älskar hösten. Hösten själper och får mig att gå vilse trots att jag tror att hösten kan ha något att erbjuda som är bra. Men men, det är mina tankar och svar för tillfället. Om de är bra vet jag inte och orkar inte bry mig. Intresseklubben antecknar! Är bara glad att jag faktiskt oftast orkar ta mig upp och åka iväg för att jobba. Det gör mycket och jag känner att jag behöver komma hemifrån ett tag. Men jag är så trött på att vara så trött hela tiden. Har ingen större inspiration till mycket och bara är oftast..
Punkt om den punkten!
Ska försöka uppdatera mig, men hur ofta det kommer bli vet jag inte. Kommer kanske bli lika glest som det har varit, men jag ska försöka se till att det inte blir lika glest. Kan dock inte lova något, jag har en tendens att gå in i mig själv och glömma saker. Det är inte bra och det vet jag och jag får leva med mina handlingar.
Det hjälper mig inte att det är höst även om jag älskar hösten. Hösten själper och får mig att gå vilse trots att jag tror att hösten kan ha något att erbjuda som är bra. Men men, det är mina tankar och svar för tillfället. Om de är bra vet jag inte och orkar inte bry mig. Intresseklubben antecknar! Är bara glad att jag faktiskt oftast orkar ta mig upp och åka iväg för att jobba. Det gör mycket och jag känner att jag behöver komma hemifrån ett tag. Men jag är så trött på att vara så trött hela tiden. Har ingen större inspiration till mycket och bara är oftast..
Publicerat: 2014-10-13 @ 00:23:00
Känslodagar
Underliga dagar, jobbiga dagar, stressiga dagar. Dagar som jag inte riktigt kan sätta ord på. Det känns både tungt och upplyftande på en och samma gång. Ibland vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen eller hur jag ska lösa saker och ting. Inte för att jag vet det heller under andra delar av de stunder då jag inte vet vart allt ska sluta. Men jag har tron att det faktiskt kommer att lösa sig även om mitt hår kommer att falla av igen. Vilket jag inte hoppas på direkt att det ska göra igen. Inte för att jag har så mycket hår just nu men ändå, är bara glad över att det faktiskt växer ut igen efter allt som det har varit med om.
De sista veckorna har jag haft så mycket att göra och jag har knappt hunnit sitta ner förrän det har varit något annat eller dags att gå och lägga sig. Sömnen har fått ta stora smällar och lidit en hel del och det oroar mig att det är just sömnen som får ta smällen. Får bara hoppas att saker och ting vänder. Har bara nästa vecka kvar av den stress jag utsätter mig för just nu. Men det komemr ta månader innan jag kan släppa händelserna. Men de har varit lärorika och det är jag tacksam för.
Men ack så jobbigt det kan vara och ibland känns det som man springer stan runt för att kunna hinna med allt men ändå inte göra det. Börjar inse vad folk menar med att ta till sig för mycket när tiden inte räcker till. Jag måste även börja säga ifrån och börja tänka mer på mig själv. Är allt för snäll för mitt eget bästa det vet jag, men har så svårt att säga nej till saker och ting. Inte bra jag vet.
Idag är det fredag och äntligen helg, och en helg som jag inte ska göra så mycket med faktiskt. Ska hem till mamma och hjälpa henne med att klippa klorna på kissekatt. Samt äta god mat och bara vara, det räcker mer än väl för mig om jag säger så. Inte mycket jag begär om man säger så och kanske är det just det jag behöver just nu. Lite mamma kärlek som löser alla världsproblem. Om det vore så enkelt eller hur?
Ska återgå till verkligheten igen och göra lite nytta igen. Inte för att jag har gjort så mycket med förmiddagen. Men vissa dagar orkar man inte med att göra så mycket. Då är det tur att man är på ett ställe som inte kräver att man är produktiv hela tiden. Inte alla som har det så bra om man säger så och som arbetslös får man inte riktigt säga så har jag märkt. Men ack så sant det är!
Publicerat: 2014-10-03 @ 11:29:00
