skorpionen

Sitter och fnular och tänker för att få ihop en sak åt E och S. Det återstår om jag lyckas med det. Har några tankar och idéer kring hur det ska vara. Annars har jag inte gjort så mycket hitintills denna konstiga lördag.
Tvättat lite, samt städat båda badrummen. Känner mig SÅ duktig, eller inte. Det återstår att se.

Det är nästan som om jag ska gå sönder och jag vet inte varför. Dagen har varit en bra dag med mycket av solsken, molnighet, blåst och många glada skratt. Hade en liten sommaravslutning med damerna från Medborgarskolan. Vi satt och fikade på Åberga och bara avnjöt det fina vädret och varandras sällskap. Nu dröjer det några veckor innan vi ses igen då vi går på semester. Senare på eftermiddag var jag på Lernia för att ha en avslutning där då vi slutade vår kurs helt och hållet nu. Även där blev det fika, en massa prat (lite väl högljutt vissa stunder) och en massa glada skratt. Har insett att jag kommer att sakna dem mer än vad jag räknat med. Otroligt men sant och det var så roligt att höra hur det har gått för dem under praktiken osv.
Nu blir det till att slöa i soffan med en bra bok eller mitt tråkiga broderi som jag ska försöka bli klar med innan vi kommer tillbaka till efter semestern. Det återstår att se.

En dag fylld med en massa skvaller och annat tjöt. Det har varit ganska segt då dagen har varit varm och lokalerna kvava och instängda. Vi var dock några stycken som tog vår friskvårdstimme och gick till Trädgårdsföreningen och köpte oss varsin glass. Annars har det inte hänt så mycket under dagen. Suttit och stickat så att jag har fått ont i händerna.
Var även på stan en sväng på eftermiddagen med Elza, passade även på att fika. ;-) Alltid kul att sitta och prata strunt och se på alla människor som går förbi. Är nog inte ensam om att tycka att det är roligt. Har även hunnit med att tvätta några maskiner för att sedan hänga upp dem ute. Får passa på när det är fint väder ute. Mitt klumpiga jag har även hunnit vara i farten under kvällen. Halkade nämligen i trappen och åkte kana ner en bit. Har inte vågat kolla, men jag misstänker att jag har fått ett stort blåmärke på baken.

I alla högsta grad känner jag mig som en papegoja med förstora vingar eller ska jag säga vingklippta vingar? Dagen har varit mer eller mindre seg och stort sett alla av oss på fasen var smått deprimerande av olika dess slag. Men man ska väl inte klaga antar jag, det finns tyvärr dem som har det värre än vad en an har. Samtalen har varit många och olika med några få skratt. Om det var igår eller i förra veckan kommer jag inte ihåg så var det tydligen 50 grader varmt i Sarajevo. Tydligen var det någon form av värmerekord och tja...inte så roligt. I vintras eller vintern innan hade de sin första snö där borta och i vanliga fall brukar de inte ha snö på vintern. Klimatförändringar i högsta grad eller? Fick höra det idag av A när hon kom förbi oss för att se vilka som hade varit med alla gånger under broderi dagarna vi haft. Idag var det sista gången när det gäller broderi och jag kan säga att jag hurrade och jublade inom mig. Tyckte inte alls om broderi även om det blir vackert när folk sitter med det. Har tyvärr inte tålamod för sådant och otålig till max, det ska gå fort och inte ska det vara så pillrigt heller. Aldrig kan man vara nöjd tydligen. *skratt*

Sitter hemma hos syster och är hus och husdjursvakt medan de (familjen) är på semester. Får hoppas att de har det trevligt och att de får tur med vädret. Men man ska aldrig säga aldrig då man aldrig vet hur vädret ska vara. Har funderat på varför vi svenskar är så fixerade vid vädret. Det är ett av det största samtalsämnen vi svenskar har när vi träffas. Hur kan det komma sig?

klarblå himmel
starka strålar av skratt
glada miner där allt sker
ställ frågan och du får ditt svar
ge inte efter för frästelsen

klarblå himmel

En underlig dag som aldrig tar slut och jag förundras över hur saker och ting kan hända utan att man är medveten om det. Det händer titt som tätt, men idag har det kommit och gått som om det vore en del av dagen. Har egentligen inte gjort något under dagen. Inte mer än vanligt, virkat lite, stickat och broderat samt lyssnat på skvaller. En händelserik dag och jag har försökt att förstå och lista ut hur en dag kan gå så fort när man egentligen inte gör så mycket. Under lunchen tog jag en snabb prommis på stan med MA och det var intressant måste jag säga. Vi diskuterade det övernaturliga och MA sa att jag var en person av den "känsliga" typen vilket stämmer bra. Blev lite överaskad över att hon kunde se det efter bara några veckor. Misstänker att hon är själv av den typen vilket jag sa också. Under eftermiddagen diskuterade jag olika hyräsvärdar med R och kom fram till att alla är på något sätt lurar sina hyresgäster på ett eller annat sätt.

Onsdag och huvudet gör sig påmint med stora bokstäver. Haft skallebang stort sätt hela dagen och inte har det blivit bättre av att ha skrattat stort sätt hela dagen. Givetvis har jag fått bjuda på mig själv då vissa har upptäckt att jag är lättskrämd. Har egentligen inte hänt så mycket under dagen. Jag har ett ganska tråkigt liv just för tillfället.
Under eftermiddagen satt jag med P och pratade om olika sätt att skriva på och hur en handling skall byggas upp före, under tiden och efter man skriver/skrivit. Intressant och givande.

Dagen har varit blåsigt värre och fylld med skratt. Kan inte begära så mycket mer antar jag. Livet ska inte vara enkelt det vet jag, men i mellan åt önskar jag att det kunde gå lite mer som jag själv vill. Även om det har blåst stort sätt hela dagen har solen varit framme och förgyllt. Som vanligt har jag blivit driven till skratt och fått andra att skratta. Det är min lott här i livet antar jag. Men roligt? Inte alltid, bara ibland och då och då. Bara en och en halv vecka kvar sedan blir det lite ledighet och ta det lugnt dagar. Fast det är ju klart...vi har fått en uppgift som vi ska göra under den tid vi är lediga. Japp, vi ska brodera en 10 x 10 cm stort tygstycke i valfritt fritt broderi. Suckar...undrar om mitt tålamod klarar av det. Broderi är inget för mig även om det blir vackert när det är färdigt. För dem som kan brodera skall tilläggas

Måndagen har passerat och mycket har hänt samtidigt som det inte har hänt något för fem öre. Dagen har varit fylld med allt och ingenting, med andra ord händelselös och ganska tråkigt med stora bokstäver. Hela förmiddagen gick åt att prata engelska och försöka förstå en av damerna när hon pratar engelska. Missförstå mig rätt nu, man förstår vad hon säger. Men hennes utal och val av att sätta orden i en mening är hurvida mycket roligare än vad man kan tänka sig. Hur som haver är det riktigt intressant och roligt i sig. Resterande av dagen har jag ägnat tiden till att lyssna på damernas skvaller, sticka och filosofera om vad som är struktur och vad som är oreda. Intressanta val jag vet och intresseklubben antecknar.
På torsdag beger jag mit ut på landet med mor och styvfar och det ska bli skönt och inspirerande. Jag känner hur jag fylls med inspiration och allt vad det nu heter. Spännande jag vet, men vad kan göras? Inget eller så otroligt mycket mer än vad du tror.

                             

Seg i skallen och värk i fötterna. Kan det bli mycket bättre än så här?
Har varit och firat syster och systersonen idag, var himla trevligt och solen var framme och lyste över oss. Var ett tag då jag trodde att regnet skulle visa sig men jag hade fel som tur var.
Helgen är slut och imorgon börjar en ny vecka. Ska bli intressant att se vad som händer och sker den här veckan. Men kan inte tro att det sker stora förändringar om jag ska vara ärlig.

Sitter och tittar på Miss Secret Agent och förundras över vilka filmer som har gjorts under åren. Alla är inte bra, men det finns dem som ställer sig utanför boxen enligt min mening. I stort sätt alla filmatiseringar av Jane Austens böcker befinner sig i den box jag har med extremt bra filmer. Miss Secret Agent ligger någonstans mitt emellan som inte går att katogarisera.
Den här dagen har inte hänt så mycket och jag har enbart latat mig och "vilat ögonen". Har även försökt att göra lite nytta på det lapptäcke som min mor har beställt. Vilket har tagit mig ett halvår att göra och jag är ännu inte färdig med den. Visserligen har jag inte suttit med den hela tiden utan pö om pö.
Om några veckor blir det till att resa en hel dag för att besöka syster med sambo och vara där i några dagar. Ser fram emot det och känner att jag behöver komma bort ett tag.

Trött efter en lång och intensiv dag och en massa solsken, vind och vatten, samt en massa glada skratt och tokerier. Har tillbringat dagen i Söderköping och bara strosat runt med några från Medborgareskolan. Måste erkänna att jag hade det mycket trevligt och insåg att de flesta av damerna som var med har samma sjuka humor som mig själv. Det underlättar mycket i denna sjuka värld kan jag tala om. Vi hade även en mycket trevlig lunch på Å-Caféet där vi tillbringade säkerligen 90 minuter. Måste säga att jag överaskade nog de flesta av dem i gruppen flera gånger under dagen. Misstänker ganska starkt att de såg mig som den blyga, tysta och försynta tjejen som tar det säkra före det osäkra. Visst mycket av det stämmer in på mig men å andra sidan inte allt. Kanske behöver de lite ungt blod i gruppen så att de känner sig mer pigga. Skämt å sido...det är trevliga damer jag umgås med under dagarna.
Vädret ska vi inte klaga över och jag kan bara säga att vi hade riktig tur att solen sken hela tiden och att vinden var lätt och brisig. Kan det bli bättre än så här kanske? Ingen aning, men vi var oroliga över att det skulle bli regn med tanke på hur vädret har varit de senaste dagarna.

                                     

                                           

                                    


Sitter nu och är mer eller mindre trött i kropp och själ som gör gott ikväll när jag ska fradga kudde. Känner även att jag har bränt mig en aning i nacken och misstänker att jag är lite småröd över axlar, nacke, bröst samt ansikte och armar. Ha ha...ägnade ingen tanke på att smörja in mig imorse innan jag for iväg. Hade alldeles för brått för att tänka på sådana petitesser. Men men, får väl skylla mig själv helt enkelt att jag bränner mig lätt.

Ännu en dag som är på väg att passera. Och åter igen hade jag svårt att komma upp ur sängen imorse och jag förstår inte varför då jag kom i säng skapligt igårkväll.
Har haft en dag fylld med lite och ingenting alls känns det som. Hade engelsk konversation två timmar på morgonen och sedan satt man åter igen och stickade. Vet egentligen inte vad jag tycker om det hela över lag ännu. Å andra sidan har jag bara varit där i två dagar så det är svårt att säga exakt vad jag tycker.
Imorgon ska vi till Söderköping och äta lunch och strosa runt. Vet egentligen inte varför vi ska dit utan hänger bara med strömmen så att säga.
Är hemma hos syster och är barnvakt åt busfröna så att syster kunde komma iväg på avslutningsmiddag med sin ridgrupp. Skönt att inte behöva åka hem direkt idag känner jag. Samtidigt som jag har en tråd som drar i mig. Undrar vad det kan bero på.
Ska återgå till att se så att busfröna sköter sig och inte river huset, det vore inte så roligt alls. ;-)

Då är den här dagen till ända och mitt huvud är som mossig mossa som börjar förmurkna efter de somrar som varit. Hade det svårt att komma upp imorse och fick jäkta till bussen för att inte missa den. Men första dagen på medborgareskolan gick bra även om jag inte gjorde så mycket. Den första timmen så var jag med på engelska konservation och resten av dagen satt jag och stickade. Påbörjade en halsduk så vi får väl se om den blir klar eller inte och vad som kommer att ske i resten av veckan. Sedan vid tre var jag vid arbetsförmedlingen på en intervju för Media Mark. Får reda på någon gång under kvällen om jag går vidare till nästa intervju imorgon. Men jag misstänker att jag inte kommer gå vidare då det var över 100 pers som var på intervju idag. Men än är det inte avgjort och det återstår att se vad som sker.
Stod sedan och pratade med Eva och några till innan jag begav mig hemmåt igen för att koppla av och förbereda mig att lägga mig tidigt för att orka gå upp imorgonbitti. Det är ett måste nu när jag ska upp tidigt varje morgon igen. Har märkt att jag har vänt på dygnet nu när jag har gått hemma och det är ju inte direkt bra det vet jag. Dessutom så har jag inte kunnat sova även om jag har lagt mig sent om kvällarna/nätterna.

Allt känns konstigt. Jag kan inte förklara det hela, och jag vet inte om jag tycker om känslan eller inte. Eller vad jag över lag om det. Hmmm...ja ja får väl ta det som det kommer. Kanske vill det med sig ett bra öde.
Imorgon bär det av till den nya sysselsättningen och på eftermiddagen ska jag till arbetsförmedlingen för en intervju. Ska bli intressant att se hur det blir med det båda.
Ska säga god natt nu så att jag förhoppningsvis har ork till imorgon. Vem vet vilka spratt ödet kommer att dela ut imorgon eller vilket humör jag är på.

Ännu en dag som har gått till att inte göra så mycket över huvudtaget. Har suttit och försökt att få igång min skrivarlusta, men tyvärr har det inte gått så bra som jag hade tänkt mig. Insperationen är borta och lär nog vara borta ett tag framöver. Det återstår att se när den kommer tillbaka om den nu gör det.
Har funderat en hel del på vad jag vill göra och ärligt talat så har jag ingen aning om vad jag vill göra längre. Huvudet är tomt och vissa drömmar har gått i kras. Ingenting är som man en gång trodde. Önskar att jag hade någon form av aning om vad jag vill göra. Men tyvärr har jag inte det och det ända jag vet är att det här året har inte riktigt varit som jag hade hoppats på. Det ena bakslaget efter det andra har följt varandra och jag har inte kunnat se något ljus framför mig.
Även om jag vet att jag inte är ensam så känner jag mig mer ensam nu än vad jag har varit på evigheter. Tankarna är många och känslorna svallar mer än vanligt. Gråten har varit nära så länge nu och jag vet inte riktigt över något alls. Kanske beror det på vädret jag vet inte alls, eller så beror det på ödet som spelar fler spratt än vanligt.
Utanför hör jag regnet smattra mot fönstret och jag är så trött på det här vädret. När ska det bli sommar igen så att man kan få försöka känna av sin sommarkänsla. Men det lär nog dröja ett tag som vanligt.

Passar på att gör en paus i allt rörande spring jag har nu på morgonen för att önska alla en god morgon denna regniga lördagsmorgon. Regnet öser i stort sett ner utanför och jag är mer eller mindre pigg eller övertrött. Har varit vaken sedan 04.00 imorse och inte har jag kunnat somna om heller. Det är så typiskt när jag lyckades på något underligt sätt somna skapligt igår kväll. Har sovit dåligt en längre period nu och jag känner av det i både kropp och själ. Vet inte vad jag ska göra, allt blir bara fel på ett sätt.
Springer runt och städar, eller plockar och dammar det som inte låter. Vill ju inte väcka grannarna med mitt städande och dammsugande. Å andra sidan skulle det inte skada då mina grannar (speciellt en) kan vara riktig högljud av sig. Framförallt hennes ouppfostrade skrälle till hund.
Om några timmar kommer mor på besök och jag får bara hoppas att jag kan hålla mig vaken och allert när hon är här. Dock så återstår det att se hur det blir. Tyvärr vet jag egentligen inte om jag vill ha henne på besök, men det kanske är lika att låta henne komma så att jag slipper hennes tjat om hur jag mår och har det. Så typiskt henne och jag är SÅ trött på det. Är för snäll för att säga åt henne trotts att hon säger åt mig att säga ifrån när hon blir för jobbig. Lättare sagt än gjort.

                                             

Helt slut och trött. Har städat i stort sätt hela dagen. Är dock inte färdig ännu men det är ju en dag imorgon också. Har även ringt ett par samtal och varit en duktig flicka. :-)
Sitter och väntar på att potatisen ska bli färdig så att jag kan få äta...blir ungsbakad potatis och biffar med brunsås. Länge sedan jag hade det så det ska bli gött. Har egentligen inte hänt så mycket idag.

                                              

Efter ha varit halvdöd i stort sätt hela dagen har jag piggnat till och klättrar på väggarna. Även om jag fortfarande har känningar kvar av huvudvärken så känner jag mig mer eller mindre rastlös så det bubblar i öronen på mig. Det är ändå försent att ta fram dammsugaren och ta ett varv i lägenheten. Det får vänta till imorgon helt enkelt. Dessutom så bör jag göra mig i ordning för sängen då det är en dag imorgon med. Inte för att jag ska göra så mycket förutom att lämna in lite papper. Får se om jag orkar och hinner ta mig en tur till Lernia för att överlämna en sak åt J och G. Men det återstår att se hur det blir.
Nae nu ska jag ta mig en tur till köket och fixa lite tevatten för jag lär inte komma i säng den närmsta timmen iaf. Ha ha! Känner fortfarande suget efter jordgubbar, får se om jag kommer att köpa några imorgon eller ej.

                                              

Trött och nedstämd med värkande leder och dunkande skallebang. Kan det bli bättre än så här? Kanske inte och jag orkar inte bry mig. Har inte orkat engagera mig i så mycket idag utan tagit små babysteg i allt det lilla jag har gjort under dagen. Vilket inte är mycket tyvärr. Men orkar man inte så orkar man inte.
Det sägs att det är nationaldagen idag, men jag förstår inte riktigt poängen med det hela. Jag är ledsen att göra vissa upprörda, men jag förstår verkligen inte. Ska man fira denna dag så ska man göra det ordentligt annars kan man låta bli. Tyvärr är svenskarna lite för tillknäppta för att fira ordentligt så som norrmännen gör. Men men det är vad jag tycker.
Nej nu ska jag krypa ner i soffan igen och bara vara med en bra film och en stor kopp med te. Får se om jag orkar ta mig ut och gå en promenad. Men just nu har jag ingen ork eller vilja till att göra något alls. Som sagt så får jag se hur det blir.

Inget som egentligen händer idag utan bara är. Vädret har inte varit något vidare utan växlat från moligt till ösregn hela dagen. Modet sjunker och man blir mer irriterad vad man egentligen är. Har varit hemma hos far och Kerstin och bakat bullar på förmiddagen. Har sedan försökt att städa hemma. Men det går inget vidare då jag inte alls är motiverad. Men vad kan man göra? Det får bli en dag då motivationen och orken infinner sig på plats.

                                

Sitter och försöker komma på vad jag ska ge Alex i present. Men det är inte lätt längre, han blir bara äldre och äldre. Inte länge sedan han var ett litet knyte som kurade ihop sig. Vad ska man ge en 10 åring? Själv har jag ingen aning.

Dagen började som vanligt med ånget över att man vaknar och är illa tvungen att gå upp. Men upp var jag tvungen då jag skulle iväg. Och iväg for jag till Medborgarskolan och träffade lite folk. Det verkade vara vettigt och jag blev visad lokalerna och vad de sysslar med. Fick även träffa en av cirkelledarna och några som går där, fick prata lite med dem om vad de gör och vad som är planerat. Har ännu inte bestämt mig om hur jag ska göra om det är något för mig eller inte. Men helt tokigt verkade det inte vara om jag ska vara ärlig. Men men...ska tänka till imorgon innan jag hör av mig till M på arbetsförmedlingen om hur jag gör och inte gör. Sedan om jag nu bestämmer mig att börja där och har meddelat M det skulle jag höra av mig och jag kunde börja på måndag nästa vecka. Svårt beslut ;-) Men ja ja...det blir nog bra hur jag än gör.
Imorgon ska jag knata över till far och Kerstin för att hjälpa Kerstin baka lite bullar. Får se om det bara blir det eller om damen fått för sig att jag ska hjälpa henne att baka mer. Det återstår att se och man vet aldrig hur hon gör. Men det är lite tidsfördriv och gör att dagen går lite fortare. Är så trött och har så svårt att sova om nätterna. Det trycker på bröstet och ångesten gnager mer och mer. Det var någorlunda bra förra veckan, men nu har det återkommit och jag blir galen.

Nej nu ska jag försöka få mig lite sömn och förhoppningsvis kan jag få en hel natts sömn. Det var länge sedan jag sov en hel natt. Det återstår dock att se hur det går och blir. Men om det inte blir bättre så får jag ringa min läkare och få hjälp med det med...

Jaha då har helgen passerat och jag har inte gjort så mycket under dagarna. Lite tråkigt att helgen ska vara så kort, men det finns väl en anledning till det antar jag. Nu börjar en ny vecka med nya möjligheter och nya saker att fasa över. Imorgon ska jag iväg till Medborgarkontoret för ett möte med en där. Sedan får vi se hur det går, om jag får en plats där eller inte. Får kanske hoppas på det bästa även om jag fasar för det värsta.
Hoppas bara på att det blir någorlunda bra väder så att man inte deppar ihop fullständigt. Det är le och bita ihop och gråta sönder mig själv i min ensamhet. Visheten har talat märker jag!

                                

Likt en förvriden blomsterkvist på vift sitter jag och funderar på vem som är vem och vad som egentligen är vad. Jag har alltid varit mig själv samtidigt som jag har gått runt och försökt att förstå vem jag egentligen är. Det är inte lätt och jag vet fortfarande inte vem jag är även om jag vet det. Det är förvirrande och förvridet för den som inte känner mig. Jag är förvirrande och svår att förstå det vet jag, men det är en del av mig och det borde uppskattas även om det inte är den starkaste sidan av mig. Men vilken är egentligen min starkaste sida? Går det verkligen att svara på det? Det är olika från person till person hur det uppfattar mig och mina vimsiga och okoreckta förklaringar och ord.
Jag är snart 30 och vet fortfarande inte vad jag vill göra eller vad jag vill bli när jag blir stor. Det är inte många som vet det idag och det är jag medveten om. Men tänk om man bara går tillbaka så där 35 år så kunde man bara säga att man ville jobba med t.ex kläder och gå in i en klädbutik och sedan få jobb. Men så är det inte idag, det krävs flera års erfarenhet och flera olika utbildningar samt körkort och bil. Jag är utbildad charkare och styckare, men det är inget jag vill jobba inom idag. Jag valde kött och chark inriktingen (livsmedelsprogrammet) på gymnasiet för att jag ville jobba som kallskänka eller läsa vidare till dietist. Men idag kan jag inte säga att jag verkligen vill det. För visso har jag funderingar på att öppna eget, någon form av café/ take away butik med olika smörgåsar osv. Är inte helt säker ännu och det krävs att man har ett startkapital. Under åren har jag haft så många olika funderingar kring vad jag vill göra. Nu kan jag säga att jag inte vet och jag står som ett frågetecken. Jag är osäker på så mycket och i mig själv att det inte går att säga och ta steget. Det går inte att utveckla sig och stärka sitt självförtroende på en dag, det tar år och hela livet. Men jag vill så gärna ha några små och enkla svar att ge mig själv. Det finns bara en sak som jag är riktigt säker på och det är att jag vill skriva. Inte så journalist eller inom den inriktingen. Utan det är författare, inom romantik genren och poesi. Tyvärr är det svårt att etablera sig och leva på det idag, men givetvis ska man kämpa och utveckla sig själv för att kunna gå framåt och komma in på något sätt inom det området. Det ligger nu som en hobby för mig, men en dag ska jag kunna lyfta fram det och låta det ta en större del i mitt liv. När det blir har jag ingen aning om, det ska dock bli så på ett eller annat sätt.
Just nu är livet svårt och fyllt med så mycket känslor som är svåra att hantera och det gör inte saken lättare. Jag har märkt att min omgivning har svårt att hantera det hela även om de försöker på sitt eget sätt. Men det vet inte hur de ska hjälpa mig då jag inte alltid talar om hur jag känner eller hur jag mår. Men det är det svåra och jag vet inte hur jag ska säga det. Har aldrig riktigt förstått hur jag ska kunne säga det. Så istället för att säga hur det egentligen är så säger jag att jag mår bra även om jag egentligen inte gör det. Det är som en storm inom mig och jag faller hela tiden överbord. Det finns egentligen ingen eller något som kan hjälpa mig förutom mig själv. Måste lära mig att säga nej och kunna gå djupare inom mig för att finna svar för att kunna läka mina strider. För den som inte känner mig är det här bara en massa svammel. För mig däremot är det ett sätt för mig att kunna förklara hur jag egentligen mår även om jag inte kan få fram allt. Jag har alltid fått klara mig själv ända sedan jag var liten och ännu mer ju äldre jag blev. Mina föräldrar har alltid sätt mig som den starkaste av mig och mina syskon så de har inte alltid tagit sig tid för att kolla hur jag mår. De har fokuserat på mina syskon, framförallt min älsta syster som är gravt psykiskt sjuk som åker in och ut från psyket. Det har tagit hårt på familjen och jag har ofta tagit den största smällen vilket har gjort att jag har gått in i mig själv och dolt vad jag egentligen tycker, tänker och känner. Min syster har gjort så mycket som hon sedan har skyllt på mig eller vår lillasyster. Hon har trasslat in sig i saker och för att kunna ta sig ur det hela har hon dragit in oss i hela härvan och sedan får vi reda ut det hela. Dels för att min syster inte vet hur hon ska göra och dels för att det är en bekväm väg att gå. Hur och vad hon tänker på vet jag inte och vill inte veta heller. Jag vet att det jag kommer att säga nu kan tyckas vara fel men inte för mig. Hon har gjort så mycket under så lång tid att jag inte kan känna annat än hat. Jag hyser inga varmare känslor för henne och om det inte vore för våra föräldrar skulle jag inte ha någon kontakt med människan. Om jag finge bestämma här och nu så skulle jag bryta kontakten med henne, det skulle underlätta oerhört och jag skulle må så mycket bättre.

Nej nu ska jag göra natt och återkomma senare med mer. Men det tar på krafterna att tänka på det här och jag måste gå djupt för att kunna hantera känslovallarna på rätt sät utan att bryta ihop. Det tär på mig och det känns.

Lördag och jag har ärligt talat inte gjort något alls för fem öre idag förutom att vattnat mina växter som skrek av törst. Har även tagit en vända till centrum och handlat hem lite saker. Åter igen har jag sovit dåligt och jag vet inte när det ska vända heller. Är så trött på att inget händer samtidigt som jag inte orkar bry mig om det längre.

Sitter och tittar på Sveriges värsta bilförare och ärligt talat så kan jag inte förstå att vissa kan ha körkort. Själv har jag inget körkort och det kanske bara är bra att jag inte har det. Känner mig själv relativt bra och det skulle säga att jag inte är någon bra bilförare. Men dessa fyra som är kvar...jag får enbart skaka på huvudet och vara glad över att jag inte bor i närheten av dem.


                                               

                   
Känner mig tilltrasslad och ensam. Tröttare än tröttast och vill lägga mig på en stor äng och bara följa strömmen med ljudet av vinden som följer trädens linjer. Samt se fåglarna flyga högt uppe i skyn där man på något sätt är mer fri än vanligt. Huvudet snurrar och yrseln gör mig tröttare tyvärr. Har ringt en massa telefonsamtal och på måndag ska jag på ett möte. Nu har ett stort steg tagits men det återstår att se hur det går och om det är något för mig eller inte. Efter det så måste jag höra av mig till M och berätta vad och hur jag gör. Skönt att det är helg så att man kan samla lite tankar och annat som strular i skallen just nu.