skorpionen

Jag vet att jag inte borde inleda även detta inlägg med att jag är hur trött som helst. Men tyvärr är det så att jag verkligen är det. Det är nu tredje veckan som jag är så här trött och jag vet inte knapp vad jag ska göra. Om jag finge bestämma så skulle jag kunna gå och lägga mig vid nio tiden och sedan bara sova sova och sova tills jag inte är trött längre. Givetvis går det inte att göra så av olika anledningar och lite till. Några av damerna på jobbet reagerade ganska fort när jag berättade det och föreslog att jag kunde ha brist på järn och olika vitaminer. Kan vara att det är så, dock kan det även vara för att jag har svårt att somna på kvällarna och sedan vaknar ett flertal gånger under natten. Och det gör ju att sömnen störs riktigt rejält om man säger så. Men jag ska försöka att komma ihåg att ringa till läkaren för att boka en tid för att kolla upp lite saker. Det är en hel del nu har jag märkt och det är inte alls bra att skjuta upp saker när det gäller hälsan. Så ett gott råd, skjut inte upp hälsans välmående oavsett hur rädd eller inte du är för att gå till läkaren. Förutom allt detta så har dagen faktiskt varit riktigt bra med alla brister som en dag har att erbjuda. Vi var några stycken som övade lite granna inför genrepet imorgon med kören. Det kändes faktiskt riktigt skönt att få göra det och jag får erkänna att jag inte har glömt texterna. Allt satt givetvis inte som smäck men ändå och jag är nöjd. Dessutom var det mer än bara roligt då jag har saknat att få sjunga. Och i september börjar höstens körsäsong och det är med glädje får jag säga. Under eftermiddagen blev det en del snicksnack och lite till. Hann göra klart mitt träd i järntråd och jag får erkänna att det lär nog dröja innan jag gör ett träd till. Nu är man sugen på att komma på något nytt projekt i trådslöjd, men där tar fantasin slut för min del. Under kuppen jag gjorde trädet så blev det en massa sår och innan allt var klart så hade två av fingrarna blivit täckta med plåster. Är bara glad över att inte alla tio fingrar fick plåstras om vilket jag och några fler trodde att det skulle bli just så. Imorgon är det jobbsökardag och det kan behövas, inte för att det kommer att finnas så många jobb som jag kan söka. (höll på att skriva köpa) Sedan har vi dagen mitt i veckan och då kan det vara både bra och skönt att få ha en dag att bara vara och inte behöva gå upp vid sextiden på morgonen. Nu däremot så kommer jag bara vara och ta det lugnt innan jag lägger huvudet på kudden för att försöka att få lite sömn.

Dagarna går och jag vet inte riktigt vart de tar vägen. Å andra sidan vet jag inte om jag vill veta det heller. Värmen gör mig mer eller mindre utmattad och hjärnan är som äppelmos. Äppelmos som har stått framme lite för länge i värmen.
Det har varit dagar som jag inte vill ha tillbaka. Dagar med extrem huvudvärk, yrsel och illamående. Kan inte säga att det var det bästa draget av mig och min läkare att sluta med ena medicinen i den här värmen. Men samtidigt måste jag säga att jag är glad över att inte behöva ta den mer. Men biverkningarna efteråt när kroppen försöker att ställa in sig på att inte få den är inget roligt. Det kunde jag faktiskt kunnat vara utan.

Förövrigt har det inte hänt så mycket på min front av livet. Relativt dött och kanske är det lika bra det. Att det händer saker hela tiden är ju inte roligt det heller. Önskar dock att helgen kunde vara några timmar längre så att man kunde hinna med lite mer av det man tänkt sig. Kan inte få allt man vill här i livet och det är något som man får lära sig tidigt i livet. Dock vet jag att man kan alltid ta sig längre fram i livet på det man fått erfara på vägen både bra och dåliga saker. Man stärks av det man får lära sig.
Tro mig, det är inte alltid lätt och jag har många gånger fått kämpa mig upp från botten och för att sedan trilla ner igen för att ta mig upp till ytan. Det är en ständig kamp om överlevnad. Fast, det är något som de flesta måste göra förr eller senare på något sätt även om man inte vill det.

Borde gå och lägga mig det vet jag. Men ack så vet jag inte om jag kommer att kunna somna för denna värme. Det är nästan oumbärligt i mellan åt. Bara skönt att det har regnat en del som gjort det friskare i luften. Rensat lite och kanske om man har tur så blir det lite lättare att andas. Värmen ska dock hålla i sig ett tag till har jag läst och det är inget jag gillar. Men men...thats life eller hur?

Varmt till tusen, det rinner överallt på kroppen och inget tycks hjälpa. Men förutom det så är jag ganska nöjd med vad dagen har haft att erbjuda. Började jobba igen idag och det har varit helt okay. Var dock lite svårt att komma upp imorse även om jag gick och lade mig skapligt igår kväll. Hela min kropp skrek att den ville sova minst två timmar till. Men jag tog mig upp och kom faktiskt iväg som jag skulle. Lite vilsen dock över att behöva jobba en sådan här underbar dag. Dock så kan man inte få allt man vill och jag måste säga att det var skönt att få börja jobba igen. Har nämligen börjat klättra på väggarna och det är inte så bra.

Inte för att jag har gjort så mycket under dagen Har mest suttit och pratat strunt med de andra som jobbade idag. Var iväg en snabbis till arbetsförmedlingen under förmiddagen och tur var väl det kan jag säga. Hade tänkt ringa eller maila först men eftersom M skulle dit idag med så gjorde vi sällskap dit. När jag väl fick prata med en kvinna på af så fick jag reda på att min handledare har semester den här veckan. Bra, det är precis vad man behöver höra när man måste prata med dem. Och det var bara en handledare som jobbade med ärenden som mitt. Tack och lov så såg kvinnan jag pratade med till att den andra handläggaren ringde upp mig under dagen. På eftermiddagen fick jag det efterlängtade samtalet som jag inte trodde skulle komma under dagen. Lyckades få förlängt en månad till sedan så ska jag vänta till min ordinarie handläggare kommer tillbaka så att hon och jag kan sätta oss ner och planera ett nytt beslut. Är så trött på dem och tyckte nästan att den kvinnan jag pratade med via telefon kunde ha tagit ett längre beslut än en månad. Men, det är ju arbetsförmedlingen i ett nötskal. Kan inte påstå att jag är chockad eller överraskad.

Nu sitter man hemma och är mer eller mindre slutkörd. Kroppen säger sitt och sinnet säger sitt och min själ säger en tredje sak. Inte lätt att förstå vad de vill och det är inte lätt att kombinera de tre viljorna. Det brukar oftast bli en fjärde vilja som jag följer efter istället. Inte för att det blir så mycket bättre. Inte blir man klok för det heller. Men slutet har alltid något gott med sig och alltid en början på något nytt. Jag försöker iaf se det så även om det inte alltid är så enkelt. Det känns tungt inom mig och det är lätt att tappa fokuset på nuet. Jag försöker men är man rastlös och orolig som jag är brukar det inte bli enkelt att hålla fast saker och ting.

Fredag och snart eftermiddag, eller så är det eftermiddag redan. Mina fyra veckors ledighet (tillfälligt uppehåll) är nu till ända. På måndag börjar jag att arbeta igen och det ska bli skönt. Men samtidigt så önskar jag att jag kunde få ha en vecka till vecka för att vara ledig, bara för att ta igen sig efter den tid man har varit ledig. Galet? Ja du kanske så är det så. Dock så vet jag att det inte kommer att bli så. Det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare.

Har försökt att rensa här hemma, men har inte kommit så långt, värmen tar ut mig och min kropp säger ifrån. Har fått tillbaka värken jag haft till och från sedan i våras. Men det är bara att härda ut och försöka röra på sig så att man inte blir stel. Bu ska man gå från ena bastun till den andra. Får hoppas att det är lite svalare ute och att det fläktar en aning. Det är ett under att jag inte har smält bort än. Men jag hoppas att man har svettats bort en del av den extra vikt man har. Fast det är ju föga troligt eller?