skorpionen

En fråga! Är det söndagskväll eller är det söndagseftermiddag? Själv tror jag det är något mitt emellan i en galax vi inte förstår. Med andra ord har jag tappat kontrollen över vad och hur tiden är. Men tiden är bara ett faktum i en värld som är fylld med ondo, och galaxerade funderingar i varje individs tankar. Givetviss finns det godhet, glädje och kärlek med, men på något sätt lyser inte allt upp till det ljussken likt norrskenet. Men det är mina filosofiska tankar en kulen kväll som denna.

Kan inte säga att det har hänt speciellt mycket. Orken har inte riktigt infunnit sig även om jag inte har varit trött i den bemärkelsen. Det är någonting in between så att säga. Helgen har hur som helst gått alldeles för fort och jag önskar ibland att det kunde finnas en åttonde dag då man vilar upp sig efter helgen. Den här veckan har gått fort med både bra och dåliga saker. Tänker en hel del på min gammelfaster som dog i fredags. Även om jag inte kände henne så väl så var det ändå en sista koppling till farfar. Nu är det bara en av farfars syskon som är kvar i livet.

Imorgon blir det till att påbörja en ny dag och en ny vecka. Får hoppas till det bättre. Men det vet man inte i förväg. Det är alltid en överraskning hur man än vrider och vänder på det. Det mina vänner är rubriker som vi skickar ut i cyberrymden.

Slutkörd och tömd på energi med stora bokstäver. Huvudet snurrar och jag vet inte riktigt vad jag vill och vad jag inte vill. För mycket tankar och för lite att göra. Är bara glad över att dagen gick smidigt och lätt att ta sig genom trots att jag haft en tung känsla i magen hela dagen. Och för en stund sedan fick jag mitt svar till varför jag hade klumpen i magen och varför jag haft andliga besök de senaste nätterna. Min gammelfaster Birgitt dog igår och det känns tungt, riktigt tungt. Men jag vet att hon har det bra där hon är nu. Hon sitter på ett fluffigt moln tillsammans med de sina som har gått över till den sidan. Även om jag misstänkte något sådant här med tanke på den betungande klumpen i magen och de nattliga besöken har jag inte låtit mig tro och begräfta att något ska/har hänt. Men jag sa tidigare i veckan att något skulle hända den här veckan. Och jag fick rätt.

Kom in sent idag på jobbet, det var något som jag verkligen behövde då min kropp inte var van att få sova en hel natt utan att bli störd. För första gången på MYCKET länge. Har nog inte sovit en hel natt på säkert ett år. Vaknade utvilad även om min kropp inte riktigt var med, tror den var i chock. Men min nya morgonmedicin började bråka lite med mig och jag behövde den extra tiden för att vakna till både i kropp och i sinne. Även om det är första dagen med denna medicin känner jag redan av en av de vanligaste biverkningarna. Men tänk vad mycket vad ett litet kex kan göra. Och nej till er som inte känner mig så är jag INTE gravid.

Dagen flöt på när jag väl kom på plats. Stort sett hela dagen satt vi och de flesta av oss lärde oss trådslöjd. Det var riktigt roligt även om jag till en början inte riktigt visste vad jag ville göra. Men jag kom i gång och jag blev riktigt nöjd med det jag gjorde. Två stora hängsmycken i olika trådmateriel och färger. Givetvis hade jag med några enkla men klickande pärlor. Fick mycket av bra beröm för dem då det var första gången för min del. Tänk, första gången jag höll på med trådslöjd och jag har varit på Medborgarskolan i ett och ett halvt år. Jag vet...borde ha lärt mig det tidigare, men har inte haft något intresse nu och jag kom inte undan. Både Mr P och AS tyckte att det kanske var dags för mig att lära mig det nu. Det kommer bli lite mer sådant nästa vecka. Men det återstår om jag fortsätter. För så roligt var det nog inte även om det var roligt.

Sitter hemma och rullar mina kalla tår som har dubbla strumor på sig för att inte bli till isbitar. Konstigt detta då termostaten visar 23 grader inomhus.  På hemvägen gjorde jag sällskap med AS och passade även på att handla hem lite grann från Willyz. Så jag har gett mig en extra klapp på axeln att jag tog mig i kragen. Kanske blev det så då AS skulle handla själv. Ha ha!
Nu ska jag stänga av mitt yttre och bara vara. Blir till att snart ta och knapra dagens sista medicin och sedan besöka John Blunds hemland. Är så tacksam för att jag fått träffa den nya läkaren som hjälpt mig så att jag kan få sova. Nu får vi hoppas att det vänder och att min mage också lugnar ner sig...

Efter några dagars frånvaro känner jag mig lite lättare till mods och mina skrivande fingrar har kommit tillbaka. Även om jag känner ett töcken som inte vill ge med sig. Har känt så en tid och efter att jag har träffat min samtalsterapeft och min nya läkare känns det bättre. Med ett par nya förändringar och ny medicin kan det komma att bli bättre. Känner hopp även om vägen är lång och otroligt krokig.

Dagen har passerat och var inte i form direkt imorse. Tog mig lite sovmorgon och vid 9.30 var jag vid jobbet. Förmiddagen blev till att göra diverse småsysslor åt höger och vänster. Fick även uppgifter av Mr P att kolla upp lite nya saker i arbetsmiljölagen. Inte det lättaste framförallt inte när man egentligen inte är speciellt intresserad av det. Men jag blev en erfarenhet rikare. Kollade även upp lite om symässan som är i februari. Det var en betydligt roligare uppgift. Lunchen blev till att träffa Kerstin för att tillsammans gå och byta abonemang och hämta ut medicin. Blev även bjuden på lunch så lunchlådan jag hade med mig idag får jag ta imorgon istället. Så jag slipper tänka på matlåda idag. Skönt!

Eftermiddagen, tja den rullade på. Jagade Mr P för att kunna se en inspelning från vår uppvisning i julas. Det blev till att titta på det och lägga in den i datorn osv osv. Satt och pysslade lite med ringsmycken och pratade med AS och L. Det gick fortare än väntat och helt plötsligt var dagen slut. Sitter nu hemma och sitter i valet och kvalet om jag ska ta en dusch eller ett varmt bad. Jag vet ett i-lands problem.
Imorgon är en annan dag och jag hoppas på det bästa. Det blir till att göra lite med trådslöjd imorgon. Och om jag hinner och kommer ihåg så ska jag montra om lite också, det kan behövas då det var ett tag sedan nu.

Helgen är över och jag har inte gjort så mycket av den. Knappt jag orkat göra något av det jag tänkt göra under helgen. Har försökt till mycket men knappt hälften blev klara. Ja ja men det är så typiskt mig. Imorgon är det en ny dag och en ny vecka. Och om mina ögon talar sanning lär det bli en tidig kväll för min del. Det är bara lite synd att mina absoluta favoritprogram går mitt i natten. Jag känner mig själv rätt så kommer jag inte att orka gå upp imorgonbitti om jag stannar uppe och ser dem. Inget har jag heller som kan spela in dem. Men men det går fler tåg och jag överlever nog.

På tisdag börjar min skrivarkurs och jag ser verkligen fram emot det och det är alltid något som kommer överaskas eller tja något som kommer igång. Det är så många knappar som det trycks på. Har ju varit lite så där skrivartagen under uppehållet och några av texterna jag skrivit ska jag ha med på skrivarkursen tänkte jag. Kul kul och snart kommer min dramakurs komma igång med, samt kören. Gud det ska bli spännande då det är 100 pers som är med i kören och det kan och kommer bli så mäktigt. Ja det är jag säker på. Otroligt!

Fredag och jag är mer än bara utslagen. Har varit hemma både igår och idag med en krånglande mage...att det aldrig vill ta slut. Men det är väl kanske ett tecken på att jag lever och att min kropp inte alls tycker om sin situation. Nej på måndag blir det att boka tid hos läkaren och sedan göra lite tester på vad som gör att min magen lever sitt eget liv. Jag har mina misstankar på vad det kan vara, men jag vill vara helt säker innan jag gör något åt det. Och för att vara helt säker så måste jag svälja stoltheten och skräcken för läkare och boka en tid. Att det ska vara så svårt!

För övrigt, tja inget har hänt om jag ska vara ärlig. Har inte orkat bry mig och tagit dagen som den kommit. Nu ska jag enbart se fram emot helgen och inte göra mer än vad jag vill. Ska städa ut det sista av julen och välkomna våren. Och det behövs för att jag ska får tillbaka min ork. Jag tror det iaf och hoppas på det bästa. Mer har jag inte planerat in och ska inte göra det heller. Kan vara skönt då jag hade fullt upp förra helgen och hann knappt tänka. Men det kan vara både skönt och roligt det också.

Dagen har varit mer än bara vanlig och denna dag har gått så fort att man kunnat tro att den har åkt skriller på en nyspolad bana. Men icke då, en helt vanlig dag som kanske är lite utöver det vanliga. Även om jag var lite småseg när jag steg upp imorse så fick jag fart så fort jag kom utanför porten. Blev till att sitta ett tag i reseptionen ett tag på förmiddagen och blev satt i arbete så fort jag hann sätta mig på stolen. Det gick i ett och jag hann inte riktigt fika som vanligt. Var så inne i arbetet att jag höll på att glömma det. Efter en hektsk morgon blev det till att ha lite körsång och då släppte allt som jag hade i huvuet. Det gör så otroligt mycket och oj vilken energi man får under tiden vi sjunger. Mäktigt måste jag säga!

Eftermiddagen, tja den gick fort den med. Men på något sätt blev tiden lite långsammare än vad den var under förmiddagen. Satt och fnulade med att experimentera lite med ringsmycken och jag kan inte säga att jag blev helt nöjd. Ett och annat fin ord ploppade ur munnen. Givetvis förfinade jag orden för min omgivnings skull. Men C och de andra damerna tyckte att det var underhållande. C tyckte att man skulle skriva ner allt jag säger och sedan få ihop det till en novell eller en reformerad dikt. Ja varför inte, men då får någon annan skriva ner dem för jag hinner inte alltid inse vad jag säger även om munnen väljer medvetet att cencurera orden för de andras öron.
Snick snacket gick givetvis fram och tillbaka och det blev en del saker att diskutera. Under lunchen blev det till att ha onsdagskonferans med AS. Glömde givetvis lunchen hemma och jag var ju tvungen att få något i magen eller hur. Men å andra sidan har jag lunchen klar till imorgon. Ett mynt har ju alltid två sidor som man säger. Inte illa för den här trötta hjärnan.

Nu har jag fötterna högt och förbannar mitt knä som har bråkat i ett par dagar med mig. Eller rättare sagt ända sedan det blev väderomslag och kallare ute. Det roliga är att det är inte det knä jag har problem med som bråkar utan det "friska" knäet som bråkar. Det där däremot får jag inte ihop. Någon som kan förklara? Inte, förstod det. Ska inte göra så mycket mer av dagen utan bara vara. Har funderingar över att ta fram kastrullen och saxen och frisera lite. Börjar bli trött på mitt hår och det lägger sig lite läskigt i nacken. Men jag ska inte röra det då jag försöker att spara ut till lite längre. Frågan är bara hur långt mitt tålamod räcker. Men jag ska lägga band på mig.

Bedrövande trött och irriterad på kylan som tränger in i lägenheten. Medan termostaten visar hela 23 grader inomhus sitter jag och funderar på om det verkligen stämmer. Vilket det troligen gör, men mina tår och mina fingrar säger något annat då det känns som om det ligger på nolla om inte kallare. Men ska inte klaga, det kan vara värre och förhoppningsvis blir det varmare snart. Men det lär nog dröka en till två månader.

Har varit hemma idag då min mage inte alls varit sammarbetsvillig på något sätt alls. Ingen behaglig känsla alls och tack vare att den har trilskats så har jag kanske fått tre till fyra timmars sömn inatt. Inget roligt eller något jag önskar någon annan. Inte första gången magen krånglar, kanske dags att kolla upp det. Jag har mina misstankar men är inte säker. Får ringa och boka en tid i framtiden på vårdcentralen för att kolla upp för att kunna styrka eller stryka mina misstankar. Det är bara typiskt att det kom nu när man har börjat jobba igen. Jag som glatt mig åt att inte behöva vara hemma hela dagarna. Men imorgon är jag fit for fight igen så magen kan ta och slägga sig i väggen.

De senaste dagarna har det varit saker i ett och det är först nu som jag faktiskt kan slappna av och andas ut. Men ändå är det saker kvar som jag måste göra innan jag kan göra kväller. Ska hinna laga mat och min mage kurrar allt för högt just nu. Och jag ska försöka komma ihåg att sätta på alla mina larm igen. Jag behöver dem för att kunna komma upp imorgonbitti. Tro det eller ej men ett larm räcker inte på långa vägar. Har säkerligen ett femtontal för att vara på den säkra sidan. Och det är inte alltid det hjälper heller om jag ska vara ärlig, för det händer med alla dessa larm till trots att jag försover mig. Hur skulle det se ut om jag försover mig första dagen efter ledigheten? Inte bra alls och Mr P och Miss A skulle nog skaka på sina huvuden och ta mig i örat. Ja det tror jag.

Nu när man äntligen har släppt allt och gjort alla måsten så måste jag säga att det har varit en bra helg. Gårdagen gick bättre än vad jag förväntat mig och det lär nog ta ett tag innan jag äter kok korv igen. Och jag äter det inte så ofta även om jag inte serverar det på tillställningar som den jag var på igår. Efter tre år på gymnasiet med att lära sig att göra korv och fyra månader på SCAN så vill man inte se åt korv så ofta....resten kan ni nog lista ut själva.

Bäst att bege sig ut till köket och göra lite mat, har ju allt hemma men ingen gör det åt mig. Nej här får man allt göra det själv för att få det gjort. Konstigt! Ska även försöka göra den här kvällen kort så att jag orkar gå upp imorgonbitti. Jag känner mig själv och om jag förvränger ett talesätt så Det är genom andra som man känner sig själv...

Rusar runt som en galning denna fredagskväll och det känns som om jag inte får någonting gjort för fem öre. Men det får jag mellan varven till och från tvättstugan. Huga vad tvätt man har, blir väl så när man inte orkar sätta upp en ny tvättid i tid. Men inte mycket kvar nu och sista maskinen med tvätt körs. Sedan är det bara köra på antar jag. Känns skönt att inte göra så mycket en fredagskväll som denna. Även om jag känner att jag borde ha gjort så mycket mer.

Men borde hålla de rastlösa spasmerna i kontroll och låta dem hamna i dvala fram till måndag. För då börjar jag jobba igen efter en tids ledighet. Det har varit oerhört skönt att få vara ledig men nu känner jag att det räcker. Dags att återgå till verkligheten igen med stora steg. Och jag börjar även få kontroll över min dygnsrytm även om den inte riktigt har återgått till det normala än. Men det kommer väl så småningom. Jag hoppas på det dock för annars kommer jag inte vara lätt att handskas med när jag är tillbaka på Mbs.

Imorgon blir det till att gå upp tidigt. För vid elva blir det till att knata iväg för att förbereda inför julgransplundring. En heldag med massa att göra och säkerligen lite till. Ska även en sväng hem till far imorgon eftermiddag för att lämna över en dator till dem. Då deras stationära har dött totalt och nu har deras bärbara tydligen sagt sitt med. Bara tur att jag har en till övers. Får bara hoppas på att min inte säckar ihop för då blir det mer än bara problem. Söndag blir det en fylld dag så jag kommer inte gå lottlös i helgen. Upp skapligt på söndag och knata iväg på ett möte vid lunchtid. Men tja...mer kan jag kanske inte begära. Jag bara funderar på vart tiden tog vägen då jag tänkt hinna gå på rean under tiden jag var ledig. Men det har inte blivit så. Konstigt...vad kan jag ha gjort!?.

Dagen har rullat på som om ingenting har hänt och jag kan inte riktigt minnas vad jag har gjort med dagen. Det är som om det är en tom ficka i minnet för min del. Men men...det får vara och jag är inte förvånad. Med andra ord har jag inte gjort så mycket med dagen. En händelselös dag i ett händelselöst liv. Fast det bjuder jag på som så många gånger förut.

Under kvällen har det varit möte med hgf och den lokala styrelsen. Trodde inte det skulle ta så lång tid. Men kom hem efter nio och mötet började vid sextiden. Ha ha, snacka om att vi hade saker att prata om även om det blev en massa dravvel mellan varje punkt. Men det var mest planering inför lördag. Då vi har julgransplundring för de boende i området. Det blir även ett möte på söndag och en inventering i lokal för att se vad vi har och inte har osv. Mycket försvann tydligen när den andra styrelsen slutade. Men jag är inte förvånad över mänskligheten. Så helgen kommer vara fullspäckad med saker att göra.

Även om jag njuter av att vara ledig så ser jag fram emot att börja jobba på måndag. Ska bli intressant att se om det börjat någon/några nya nissar. Men samtidigt så känns det som om jag inte vill att det ska börja några nya. Dubbla budskap med stora bokstäver jag vet.

I en vinterkall lägenhet sitter jag och förundras över hur det kan förvaras i ett minne av ingenting. Jag har egentligen inte gjort något alls idag. Mitt huvud har bråkat med mig och det är inte lite om man säger så. Men nu har det äntligen släppt och jag börjar komma tillbaka till mitt nästan normala tillstånd. Inte lätt att vakna till när det är snorkallt i lägenheten även om det visar på att det är 20 grader inomhus. Så jag ska väl inte klaga över det som är när det finns dem som har det värre än vad jag har det.

Det kommer inte hända så mycket mer av dagen då jag inte direkt har någon ork eller vilja till att göra något. Min vardag och min festlighet. Eller inte...men det kan vara skönt att inte göra något när humöret sviktar. Med andra ord, en helt vanlig ledig måndag för min del. Nu blir det till att leta reda på fleece filten och sätta på en bra film för att fördriva kvällen med. Kan det bli bättre än så här? Inte för tillfället.

Kvällen har kommit och borde ha fått mig att somna redan. Men som vanligt så har inte sömnen infunnit sig för min del. Jag kan inte påstå att jag är förvånad över detta. Det är nu ett vanligt begrepp i min ordinära vardag. Inget tycks hjälpa, inte äns de nya övningarna jag fått från min samtalsterapeft. Men jag är inte förvånad på den punkten heller om jag ska vara ärlig. Men tja...får ta upp det nästa gång jag träffar henne och sedan boka en tid med läkaren så man kan få mer hjälp. Men det tar emot en aning kan jag säga. Men någon gång så måste man svälja sin stolthet. En vis person sa det till mig en gång i tiden.

För övrigt har jag inte gjort så mycket av dagen om sanningen ska fram. Jag har varit så änglalik och slö som vanligt. Eller inte. Slö har jag varit vilket fall som helst och har inte orkat bry mig om att göra något direkt. Suttit och läst en del och slöat framför dumburken och datorn. Bortkastat med tid? Möjligt, men när man inte orkar eller vill göra något så passar det bra. Dessutom börjar jag klättra på väggarna även om jag har saker att göra. Är ledig en vecka till och vem vet hur det kommer att sluta. Börjar jobba igen den 13:de men det kommer inte vara det samma då många har slutat...

Säger godnatt och försöker nu få mig lite sömn. Imorgon är en annan dag och vem vet om jag kommer vara lika änglalik då som nu. Eller inte!

Äntligen fredag och en dag närmare lördagen. Inte för att jag ska göra så mycket av helgen och inför helgen. Ska bara vara och sedan får vi se vad ödet har att erbjuda.
Dagen har varit lugn och stillsam so far. Har inte orkat göra så mycket då jag inte kunde sova inatt. Är bara glad över att jag fick tre timmars sömn. Har suttit och pratat med en person från Comviqs kundservice nu på eftermiddagen och äntligen är mitt problem löst även om jag inte riktigt hade räknat med att det skulle bli som det blev. Ja ja det är löst och det var ingen större skada än att det var mer än bara krångligt att få svar på mina frågor.

Ska ta fram herr dammjagare och dra fram i hallen och i resten av lägenheten då jag har lyckats dra in en massa grus och sand. Givetvis mer skräp vågar visa sig nu. I tron att jag inte skulle se dem antar jag. Mer än så blir det inte av dagen vad jag vet. Kanske tar jag mig en tur till Ikano för att spana i utbudet på Lindex och Kapphal...måste ju använda julklapparna och presenten. Men vi får se vad jag orkar och vill senare i eftermiddag.

Trött som en gnu och mer förvirrad än vanligt. Men det är ingen nyhet då jag ständigt och jämnt är det. Men dagen har varit till nytta trots allt och mer begärs det inte för egen del.
Har varit ute till Ikano för att prata med en tjomme på Phonehouse som gav svaret jag redan visste på något sätt. Han kunde inte hjälpa mig i butiken, utan jag var tvungen att kontakta comviq på deras nummer eller deras hemsida. Men det var lättare än sagt då jag fick riva mig i skallen mer än en gång. Men inget vettigt svar fick jag för det. Jag ringde ett nummer som egentligen bara var till för dem som har kontantkort. Men efter 30 minuters väntan i kö kom jag fram och fick någorlunda hjälp av en tjej som verkligen var service inriktad. Så på den fronten var jag nöjd. Men hon kunde inte riktigt hjälpa mig där utan egentligen rådde mig att gå genom deras hemsida för att få rätsida på mitt problem. Men då jag berättade att jag helst ville prata med någon via telefon så fixade hon så att de på abonemang sidan kunde hjälpa mig, de fick en rapport om mitt problem och så skulle de ringa så fort de hade tid. Det menas efter 24 timmar och kanske lite längre. Så tidigast imorgon eftermiddag hör de av sig. Men med min vanliga tur så kommer de inte höra av sig förrän på måndag...jag bara vet att det kommer att bli så.

För övrigt har det inte hänt så mycket med dagen och mer ska jag inte göra. Sitter och gottar mig i att jag inte ska jobba förrän den 13:de januari. Gött, men jag börjar redan gå mig själv på nerverna och vem vet om jag tar en sväng in till jobbet på måndag bara för att hämta lite verktyg för att sedan åka hem till mor för att hjälpa henne med ett armband. Men jag vet inte, har inte bestämt mig ännu hur jag ska göra... Det återstår att se. Nu ska jag bara ta det lugnt och bara vara.