skorpionen

En ensam fågel sitter på en kal gren
sjunger en sång om det spm varit.
Ensamma fågel flyger iväg i vinden
med vetskapen om att komma tillbaka.

En ensam fågel sitter på en knoppad gren
njuter av vårens första strålar.
Ensamma fågel har hittat en vän
nu har han någon att sjunga med.

En ensam fågel sitter på en belövad gren
där boet med ungar döljs för djuret.
Ensamma fågel har en familj att sköta
till den dagen de flyger ut ur boet.

En ensam fågel sitter på en gren med falna löv
nu är hösten här igen med storm.
Ensamma fågel vet vad komma skall
men kan inget göra mer än kvittra.

En ensam fågel sitter på en kal gren
sjunger på sista visan för året.
Ensamma fågel flyger sin väg igen
för stunden tror du men han kommer aldrig igen.

I gruvan ska jag lägga mig och dö
men det blir inte förrän till våren.
Vilket år det vill jag inte veta ännu
för det kan lika gärna vara 2047.

I gruvan ska jag kläcka mina ägg
men det blir inte förrän tiden står still.
Vilken mängd det blir kan ingen veta
för det kan lika gärna bli ingadera.

I gruvan ska jag klampa in med stil
men det blir inte förrän du har avgått.
Vilket du avgår ifrån min bäste herre
får vi inte veta förrän det är försent.

jag sluter mina ögon
bakom mig går solen ner
drömmer mig bort för en stund
en annan dimension blir till verklighet
önskar starkt att du kunde se
att jag vuxit upp till en stor flicka
trotts detta önskar jag att du var här
jag sluter mina ögon
och drömmer mig bort till barndomsminnen
där du tog mig under dina beskyddande vingar
bakom dina klotrunda glasögon finns svaret
för kärleken finns där trots vad andra säger
jag sluter mina ögon
önskar att jag kunde krama dig en sista gång
vara i en famn så varm och kärleksfull

Jag kan inte längre känna
samma likvärdighet som dig.
Det är så och inget är enkelt
sannorlikheten är för liten för
ett toppat resultat av ett hölje.
Se dig om och betrakta
världen är sagolik i dina ögon.
Med dröjande drömmar förlorar vi
en strid som står sig kvar.
Tiden är lång i dina öron små
men låt dig inte luras av istopparna.
Sörj inte efter din förlorade själ
den bröts under en älskande sol i stoft.
Förjäves kämpar jag efter spår
men likvärdheten dämpar ditt inre.
Det ända jag har kvar är inte allt
i brinnande skogar finner jag örter
så därför vandrar vi andra i hemlighet.

Kämpar med att återfå min gnista av glädje
där livet är värt att leva
Men något händer och allt blir en stor besvikelse
för att det är någon som sätter stopp
Lämna mig gärna ensam i min mörka tomhet
men snälla gör inte att jag känner för att döda
De säger "det svarta fåret" när de tänker på mig
troget lyssnar jag trots att jag vill protestera
För vad har jag gjort för att förtjäna den titeln
då jag är mer foglig än foge hos byggmästaren
Kämpar så mot ångesten efter era hårda ord
kommer det nån tid då jag inte är en besvikelse?

Ett brev, ömt ihopvikt och nerstoppat i kuvert.
Ett brev som aldrig blivit postat i någon gul låda.
Ett brev som egentligen var meningslöst att skriva,
ja du förstår nog vad jag egentligen vill mena.
Det där brevet som ligger på hyllan i köket,
det som drar åt sig en massa damm å annat bråte.
Ett brev som aldrig blev postat i den där gula lådan.
Så ömt ihopviket och nerstoppat i kuvert,
precis det där brev som du en gång skulle fått.
Det som är skriver, tja det är ingen som minns.
Då allt redan är försent frågar brevbäraren försynt
"Ett brev som aldrig blivit sänt har du länge sedan bränt"
Ett skratt får mig att inse,
ett brev består enbart av bläck och en massa kladd.
Kanske en dag kommer det bortglömda brevet.
Ett brev som inte har någon adress,
då frimärket redan gåt ut i datum.

Ett brev som alla glömt, som nu inte längre finns.

Det är svårt att släppa taget jag vet
men hur många gånger ska det bli så här?
Livet är som en berg och dalbana
i en ranglig form.
Dock kan jag inte låta bli att fundera
på vad som skett med våra val.
Hur jag än försöker blir det bara fel
och du vill inte ta del i det som orsakas av dig.
När ska du förstå att du är anledningen
till att jag inte vill veta av dig.
Det är du som gör livet svårare än vad det är
ingen av oss förtjänar alla tårar som fälls.
Jag vet att det är svårt att förstå,
men försök att se det från mitt perspektiv.
När allt väl kommer till kritan
vill jag inte ha något med dig att göra.

Trots din ringa ålder kommer du med svar
som jag själv aldrig funderar på.
Med en axelryckning går du vidare
då vi andra kanske inte förstår din tankegång.
Trots unga år vet du var drömmer ligger
i en tid där allt är lekande lätt.
För tanken är inte det att oroas själv
utan det överlåter du till oss andra.

Trots din ringa ålder är du lika älskvärd
som em dam med minnen från svunnen tid.
Där allt är lika enkelt som det är svårt
sitter en annan generation och är svarslösa.
Trots tidig vetskap om nästa steg
försvinner en gnagande känsla hos dina kära.
Hur det än vänds hos oss alla
blir det en lättande suck när det allt händer.

                                     
                                                          ***

Dikten är ägnad till min underbara systerdotter som betyder allt för mig. Givetvis betyder alla mina syskonbarn mycket. Får se när det dyker upp dikter om dem

Dem säger att jag aldrig har älskat
att jag aldrig förstått mig på kärlek.
Hur kan det komma sig att de vet mer än mig?
Dem säger att jag är rädd för att binda mig,
att låta mig bli sårad om det skulle gå fel.
Men hur kan det vara så?
När jag låtit mig bli sårad så många gånger.
Dem säger att allt jag säger är lögn,
för jag vet inte hur det känns att älska.
Dem säger att jag är känslokall och rädd
över det som ingen kan svara på.
Snälla säg mig hur det kommer sig?
Jag vill så gärna veta svaren på mina frågor.
För jag vet hur det är
att älska någon,
att bli sårad och lämnad ensam kvar,
att bli misstrod och bortglömd,
visst är jag även rädd för vem är inte det?

Himlen lyser svart som natten
dock inget jag kan se bakom tårfyllda ögon.
Himlen lyser rosa som plockmogna hallon
dock inget jag kan se akom ärrade armar.
Himlen lyser svagt blått som det klaraste vattnet
dock inget jag kan se då jag sjunker till botten.

Hittar inte det jag en gång såg i himlen
då jag har tårfyllda ögon av minna ärrade armar.
Hittar inte det jag en gång såg i det undrbara
då jag ligger på bottn i en bottenlös sjö.
Hittar inget som jag kan glädjas över
då jag har tappat tron som rosenbusken efter sommaren.

Saknad efter en klar himmel med ängla sång
för inget känns som det en gång varit.
Saknad efter en vårmogen sol som hjälper vårens fågel
för inget känns som det kan vara som vanligt.
Saknad efter rosknoppar bakom fasade till ditt inre
för det känns ändå inte uppskattat att kunna le igen.

Jag gråter inombords
det gör så ont och det finns ingen hjälp.
Smärtan är min ända vän
känslan är tom och jag ör ensam i världen.
Varje andetag skär i mitt sargade bröst
där ingen lägger märke till bristen på luft.
En kram och tröstande ord avgör
för det är på kanten till branten där allt avgörs.

Du gamla man du är ädel.
Gamla man det du vet är vad du vet.
Men vad du vet, ack det vet jag ej.
Tankarna dina får ett eget liv med felsägelser.
Gudarna skall veta att det dina ögon säger,
är bara för mig och ingen annan.
Bara för dig och mig är dina ord.
Du gamla man du är ädel,
ädlare än andra äldre men.
Med dina tistelaktiga ögon ler du,
som aldrig förr ler du mot mig.

Du gamla man du är ädel.
Gamla man det du gör är vad du gör.
Men vad du gör, ack det vet jag ej.
Rörelserna dina får ett eget liv,
med fullt av motsägelser.
Gudarna skall veta att dina läppar säger mer,
mer än vad man tror de gör.
Bara för dig och mig är dina läppar.
Du gamla man du är ädel,
ädlare än många andra här.
Med dina tistelaktiga ögon rör du vid mig,
som aldrig förr rör du mig.

Jag är rädd
och har en så nervös själ
efter alltför många år
av rädsla, skräck och besvikelse.
En människa
med samma svagheter och drömmar som andra
sjunker ner
av en verklighet som trasas sönder.

Jag är rädd
verklighet och fantasi går hand i hand
och luften i mina lungor
gömde mitt värde bakom en falsk fasad.
Ett ärr för varje minne
behåller jag inom mig då jag inte vågar mer
hjärtat tillhör inte mig längre
det sårar mig nåt otroligt.