skorpionen

 

Ännu en ny dag med mängder av tankar och tiden bara rinner iväg. Jag hinner knappt med mig själv eller de ting jag ska göra under dagen. Ibland undrar jag hur det kan komma sig. Det räcker med att titta ut så blir man deprimerad av vädret och önskan om vår hänger i lite till. Det lär nog dröja ett tag till innan det blir vår.

 

Att gå hemma om dagarna går mig på nerverna mer än vanligt. Blir mer och mer rastlös och fokuseringen håller inte i sig. Så jag hoppas efter ett x antal möten med läkare, handläggare och kontaktpersoner så kanske man kan komma ut på arbetsträning eller någon form av praktik. Men frågan är vart då och jag hoppas att de lyssnar på mig och min önskan på var jag kan tänka mig att vara. Just nu så väntar jag bara på att få en kallelse till första mötet så vi kan prata ihop oss om vad alla gör för att få mig att bli bättre. Själv försöker jag att hänga med vilket inte går alla gånger.

 

Jag befinner mig i en sits där Arbetsförmedlingen inte vill ha mig för att de anser att jag är för sjuk för att vara aktiv som arbetsökande och Försäkringskassan ja då anser att jag är för frisk för att få sjukbidrag eller vad det heter. Aå jag har hamnat mellan två stolar där sitsen är allt annat än normalt och hållbart. Jag hankar mig fram på en existens som är minimal och långt ifrån acceptabel. Men jag har inget val och måste befinna mig här som jag ser det just nu. Men målet är att kunna komma ut i arbetslivet igen och kunna komma ut i sociala sammanhang utan att få sådan ångest att jag bara vill gråta.