skorpionen

Dagarna passerar och det känns ytterst lite lättare för varje dag. Ändå är allt tungt och oerhört överhettat. Får ingen ordning på tankar eller något. Ändå känner jag att det går mot rätt håll och jag har mina bra dagar. 

Dock är det lång väg tillbaka och jag är som en uppblåst ballong som har ett litet håll och allt bara pyser ut framför ögonen på mig. Tacksamt är det dock att jag har människor runt omkring mig som ser mig för den jag är. Ändå kan jag känna att det är så mycket som inte riktigt passar. Vad det är vet jag inte, det bara finns där. Jag vet att min mormors ord fortfarande sitter i som inte riktigt vill släppa och det är att jag borde vara mer mig själv och inte göra som mina systrar eller mina kusiner. Samtidigt så kan hon inte förstå varför jag alltid gått min egen väg. Jag vet att jag inte borde ta åt mig och att hon inte kommer att ändra sig. Ändå finns det något inom mig som säger att kanske en dag ser hon mig för den jag verkligen är. Men det kommer aldrig att hända. 

Just nu önskar jag att farmor eller gammelmormor var här och talade om för mig att allt kommer att bli bra och att vägen inte alltid är slät och rak. Önskar så att de kunde vara här och ge mig en stor kram som bara dem kunde ge. Men jag får hålla mig till minnena jag har istället och jag vet att de alltid kommer finnas i mitt hjärta. Ändå är det tungt och jag saknar dem oerhört.

 

Är fortfarande dålig på att komma igång och göra det jag brukar göra. Men jag har tålamod och låter det ta ett steg i taget. Jag måste se det så och jag måste dagligen intala mig det. Det är tufft och jag säger inte att jag inte kommer att klara det eller så. Det är tankar jag har och känslor som jag bearbetar. Så jag är tacksam för att jag fortfarande klarar av att gå upp och åka in till Mbs. Det är jag evigt tacksam för och det finns stunder då jag faktiskt låter mig skratta och inte tänka på allt jag faktiskt tänker på. 

Nu hoppas jag bara på att dagarna och månaderna går lite fortare så det kan bli vår, för jag ser inte fram emot det sista av hösten eller den mycket irriterande vintern. Kan man inte bara ta bort denna period så jag slipper denna tunga mörka känsla jag har?