skorpionen

Idag är en dag då jag har hittills känt mig mer än bara seg. Tröttare än vanligt då jag inte sov något vidare natten innan. Det kände jag när jag vaknade i morse. Tog mig lite jobb sök på förmiddagen, hann då vakna till och förbereda mig för dagens äventyr. Även om detta har varit en del av min dag så har dagen so far varit riktigt bra. Började som sagt med lite jobb sök, var sedan hos läkaren. Min specialist läkare kom med bra förslag och vi får se hur framtiden har att erbjuda. Men jag tror på den för tillfället. Och det mina vänner är faktiskt bra. Innan skrivarkursen började hann jag göra färdigt en bok som jag har bundit här på Mbs. Kul kul och jag besitter nog mer kunskaper än mina kamrater. Men jag har fått lära mig binda böcker på två olika sätt så det är kul.

Nu sitter jag och inväntar på att tiden ska gå. Eftermiddagen har varit fantastisk och så mycket bra kritik jag har fått idag på skrivarkursen var länge sedan jag fick. De tjatar om och om igen på att jag ska ge ut en dikt bok. Visst jag är lite sugen på det, men jag vet inte. Har inte bestämt mig än om jag säger så. Snart börjar dramakursen och oj det ska bli spännande och jag hoppas på att vi kommer vidare till något bra. Även om jag ser fram emot dramakursen så vet jag inte vad jag ska känna. Det känns inte lika bra som förra terminen. Men det kan inte vara den samma hela tiden det vet jag så väl.

God morgon, god kväll eller god natt. Har ingen aning alls. Känns inte som om jag har gått och lagt mig över huvudtaget. Samtidigt som jag är mer än väl utvilad. Lustigt jag vet, men det går inte att förklara det enklare än vad jag gör. Kanske gör jag det bara svårare för mig själv, jag vet inte men det kan vara så. Snart dags att bege sig till bussen och jobbet. Det är en ny dag med nya möjligheter. Veckomöte och uppsättninga av utställningen är på agendan idag. Mycket att göra och det känns som om tiden är knapp. Dock hyser jag tilltro till något jag inte kan sätta fingret på. Önskar det vore som om jag kunde, men man kan inte få allt. Det kommer ske en hel del förändringar den här veckan. Vad vet jag inte riktigt ännu. Men jag vet att det kommer bli något och jag är inte säker på om det är något bra. Känner hur magen knyter sig samtidigt som jag hyser långt inom mig en gnutta av spänning. Galet eller hur? Ska släppa allt nu och låta det vara, för det gör mig bara mer stressad. Och det är något som jag inte behöver just nu. Tyvärr så har jag svårt att låta saker vara som det är och stressar allt för lätt upp mig för småsaker. Ja ja det är som det är och jag hoppas på det bästa.

Slutet på arbetsveckan och snart helg. Riktigt skönt må jag säga, men frågan är hur fort den här helgen kommer att gå. Tyvärr lika fort som det har gjort vid tidigare tillfällen. Det är bara att finna sig i det hela och bita i det sura äpplet. Men jag måste medge att jag på något sätt är glad att tiden går fort även om helgerna kan vara lite långsammare. Dock kan jag inte få allt jag vill, det märkte jag idag när klockan helt plötsligt var 16.00. Inget jag ville och jag sa till Mr P att det inte var så sent som han påpekade och att jag ville bli klar innan han körde hem oss. I och för sig var det bara E1 och jag som satt i 5:an och jobbade. Ha ha! Vi var riktigt få idag och det märktes så tydligt. Inte för att det gjorde mig så mycket, ibland kan det faktiskt vara riktigt skönt.

För övrigt har det egentligen inte hänt så mycket med dagen. Har förstulit min tid med att göra decoupage och pratat strunt med L och E1. Lyssnat på svenska visor och dividerat om vad vi vill göra när vi blir stora. Händelselöst med stora bokstäver och jag lever verkligen inte något extra vagant liv. Det ända av spänning som hände idag var att jag började frukta för mitt liv när jag satt på bussen på väg hem. En av Östgötatrafikens fartdårar körde och det var stunder som jag trodde att bussen skulle välta när han svängde. Det var många som reagerade och det är ett under att han inte inser själv hur fort han körde. Det var en herre som sa till att fartdåren fick ta det lite lugnare. Jo tjena in your dreams....

En tröttsam dag som har gett mig mer än vad det har gjort tidigare en onsdag. Framförallt då jag tog mig sovmorgon och började vid lunch idag. Även om jag började sent idag så har dagen känts lång. Kom hem efter halv nio och kroppen var mer än bara bedövad.
Har suttit och gjort decoupage och förbryllat mig över alla påsksaker vi fått hem. Så mitt tema har varit påsk under eftermiddagen. Hann även med att gå till min samtalsterapeft och pratat. Behöver nu inte gå så ofta vilket är skönt. Å andra sidan har det varit en trygghet, men jag måste lära mig att stå på egna ben igen.

Under kvällen var det som vanligt kör och som alla andra veckorna var det power och energi. Känner att det börjar närma sig slutdatum även om det är ett tag kvar. Är mer eller mindre smått nervös, och jag borde inte vara nervös just nu. Då borde jag vara nervös över vad vi ska göra på dramakursen också. Där är jag inte nervös ännu. Hmmm...iderligt så underligt det är! Men jag är nöjd för tillfället och mer eller mindre slutkörd. Så fort i säng för min del nu. Det är ju en dag imorgon också som det så fint heter. Skönt att jag inte har saker att göra varje kväll. Det räcker med två kvällar i veckan. För jag känner att orken inte riktigt är med och jag har en tedens till att bli lite för stressad.

Redan onsdag och även den här dagen är slut. Kan dock säga att hela jag är helt slut efter den här dagen. Även om jag inte har gjort så mycket så känner jag att min kropp inte riktigt är sig lik.
På förmiddagen var det som vanligt kör och det var ett under att min röst höll. Däremot var jag lite mer hes än vad jag var innan. Eftermiddagen gick fort och det blev till att klippa ut som blomblad i filttyg för att sedan göra blommor. En del snack om utställningen blev det men kan inte säga att jag blev klokare.

Nu på kvällen var det kör, lika roligt som vanligt även om jag börjar känna av pressen av att vi måste kunna låtarna utantill och det är inte säkert att jag lär mig dem. Det är dessutom fem låtar vi ska kunna samt ett par till som vi ska köra till bakom om jag förstått våra körledare rätt. Upptäckte en gemensam bekant till mig och min syster och stod brevid henne under kvällen. Funderar på att stå brevid henne nästa vecka med för att vara helt rätt ut när det gäller låtarna. Sa det till henne också. Blev lite smått överasad att hon var med i kören även om jag misstänkte att det var hon.
Nu är jag iaf hemma och min röst är mer eller mindre slut och jag lär inte kunna prata imorgon. Fick även under kvällen några hostattacker, vilket gick över lika fort igen. Nu ska jag däcka i sängen och inte göra mer. Med tanke på att jag vaknade tre inatt och var klarvaken. Typiskt men jag är inte förvånad. Men något som jag får sota för nu.

En ny vecka och en ny dag med många vägar att välja mellan. Men jag kan inte påstå att den här veckan har börjat så bra. Blev till att vara hemma idag från jobbet. Vaknade med en hals som var tjockare än den fetaste osten du kan tänka dig. Och det var knappt att jag kunde prata alls. Men tack och lov så har jag rösten kvar och det börjar gå tillbaka. Får se hur det blir med morgondagen om jag stannar hemma då eller om jag åker till jobbet. Men då jag känner mig bättre så tror jag att det blir att jag åker. Men jag tar ett steg i taget för att vara på den säkra sidan om jag säger så.

Med tanke på att jag varit hemma idag så har inte mycket hänt av dagen. Har mest suttit och slöat framför dumburken och med papper och penna i knäet. Då jag har fått tillbaka min inspiration så vill jag inte släppa den i första taget. Även om det mest är en massa dravel så vet jag inte vad det blir med jag skriver. Låter det föda på och sedan får jag lägga undan det ett tag innan jag går genom allt jag skrivit för att se om jag får ihop något av det. En text måste få mogna om den ska bli bra. Och man måste döda sin älskling om den ska bli bra. Det har jag fått lära mig både från Öland och från skrivarkursen jag går nu.

Helgen hemma hos mor var lugn och stillsam, det var skönt att få komma hemifrån ett tag. Bli lite bortskämd av sin mor, det behöver man imellan åt oavsett hur gammal man blir. Man vet ju aldrig hur länge det varar så det gäller att ta tillvara på de stunder man har med sina föräldrar. En dag i taget med andra ord.

Dagarna har gått i kors och avlöst varandra på löpande band. Kan inte riktigt säga vad som har gjorts då jag själv inte riktigt vet själv. Men det tillhör min vardag och jag gör det bästa av det. Å andra sidan kan det vara bra för då kan daganra som kommer bli bättre och avgöra hur väl jag kommer att må senare.

Känner fortfarande av effekterna från dramakursen i tisdags och från kören i onsdags. Kan båda gott och jag avnjuter av det så länge karamellen varar. Och denna dag skulle ha varit en dag som inget skulle ha gått så bra men, det har gått över förväntan. Den började med att jag försov mig, men den slutaden över förväntan. Som sagt den började med att Mr P ringde mig och frågade om jag skulle med till Motala eller inte. Insåg då att jag försovit mig och jag kände panik. Men turen visade sig att de kunde komma och hämta mig för att sedan åka. Hur många blir hämtade med två olika bilar samtidigt? Kanske inte så många men jag blev det idag iaf.
Därefter blev allt bättre och bättre, vi var i Motala och träffade våra kollegor där. Fick även lära oss ett nytt hantverk med trälim och tyger m.m så nu har man gjort ett kostverk. Efter det löpte det på och under kvällen hade vi möte med hgf styrelsen.
Även där gic kdet över förväntan och jag kände att det faktiskt var riktigt roligt. Jag gör inte det ofta så det är ett plus. Herregud vad det kan vara överaskade.

Nu ska jag stupa i säng och återgå till John Blund. Och sedan se fram emot morgondagen. Det är fredag och sedan helg. Ska hem till mor och styvfar. Ska bli skönt och vem vet vad vi hittar på. Bara skönt att kunna bara va med.

Tröttare än tröttast och ögonen går i kors om vartannat. Jag vet inte vad jag heter längre och sängen är mer än bara lockande. Men om jag lägger mig nu kommer jag vakna inatt och är klarvaken. Sedan kommer jag få problem att komma upp på morgonen. Sov dåligt inatt även om jag sov djupt. Men det var ingen sömn som gav mig ro och det var inte många minuter jag sov. Sa imorse till AS att jag inte sovit alls, men det kanske inte var så helt. Sammanlagt vad det kanske en timme. Men hur som haver så lär jag sova gott inatt, hoppas jag.

Dagen har varit seg och tyst. Även om detta varade hela dagen gick det faktiskt fort fram. Höll på med decoupage stort sett hela dagen. Med undantag för förmiddagsfikat och veckomötet och lunch. Under eftermiddagen hann vi även träna på våra två låtar som vi än så länge fått i Joyvoice. Men det kommer tre låtar till som vi ska lära oss och allt utantill dessutom. Men jag vet inte om jag kommer att lyckas. Jag kan de första två nästan nästan utantill.

Imorgon är det tisdag och det blir planeringsmöte med utställningruppen, jobb i receptionen och kanske lite mer decoupage. Gör en fin kakburk av en gammal skumtomteburk åt Kerstin. Men frågan är om hon kommer att bli nöjd. Dessutom har jag dramakursen på kvällen. Ser fram emot det men jag lär nog känna av den bristande sömnen jag hade inatt även om jag kommer sova som en liten nybadad säl när jag väl går och lägger mig ikväll.

På fredag blir det till att åka hem till mor och styvfar för att vara med dem över helgen. Ser fram emot det och det ska bli skönt att komma hemifrån i ett par dagar. Dessutom ska jag hjälpa mor med att klippa klorna på fjanten till katt hon har. (Han är dessutom riktigt söt) Men det är några dagar kvar till fredag och jag räknar ner. På torsdag blir det även till att åka till Motala med några av mina kollegor för att besöka våra kollegor där som "jobbar" inom samma projekt som oss.

God natter och välkommen John Blund!

Lördags morgon och jag är redan uppe. Otroligt då den gångna veckan har varit en upp och ner vänd vecka med sena mornar och försovningar. Så jag är är posetiv till det som komma skall. Men jag sätter föga troliga förhoppningar om att det kommer vara. Jag känner mig själv och min kropp. Mycket kan spela in och ödet har ett stort finger med i spelet om jag säger så. Hur som helst så är jag uppe nu och det återstår att se hur länge jag kommer att ha min energi. Däremot vet jag att det kommer att bli en tidig kväll då morgonen blev extremt tidig.

Ska snart iväg till Maxi med far och Kerstin. Inhandla lite av det nödvändiga med det lilla medel man har som arbetslös eller sysselsatt arbetsökande som det så fint heter idag. Om de inte har bytt namn igen. Man vet aldrig när det gäller af. Jag är aldrig förvånad när det gäller dem och jag hyser inga förhoppningar angående dem. Hur som helst ska jag iväg om ett par timmar. Resten av dagen vet jag inte vad som händer, inget bestämt och inget är stängt för att förundras av. Bara skönt att komma hemifrån ett tag om jag säger så.

Jag har funderingar att förvandlas och förundras av en hemlig akt av ödet. Har funderingar på att komma med en reality chock på jobbet på måndag. Men jag är inte riktigt säker även om det lockar mer än självaste livet. Är mer eller mindre övertygad om vad som skall göras. Men frågan är om mina kära kollegor kommer att reagera som jag förväntar mig eller inte. Svårt att säga då de är så motsägande samtidigt som de är mer eller mindre öppna för förändringar. Men som sagt frågan är bara när, var, hur och vad!?... Spännande med stora bokstäver! Jag hyser starka förväntningar ända in i märgen om sanningen ska fram. Måste även medge att jag är lite smått nervös hur de kommer att reagera. Mer nervös för hur mina kollegor kommer att reagera än vad familjen kommer att säga. Familjen är mer van vid mina stolleryck och mina närmsta vänner brukar vara vana också så där är jag inte speciellt nervös över heller.

Drömmen om att kunna vara den jag är i ett annat plan finns fortfarande kvar och den är inte lika långt bort som den var för bara några månader sedan. Jag börjar se ljuset i tunneln, men jag är mer rädd nu än vad jag någonsin har varit. Jag börjar kunna acceptera mig själv för den jag är för första gången under mitt 31 åriga liv. Rädslan att den nyfunna självkänslan försvinner gnager hårt i mitt bröst. Jag är även rädd över att vissa i min bekantskapskrets kommer att riva ner det jag lyckats bygga upp. Det har hänt förut och jag är rädd för att det kan komma att hända igen. Jag känner dessa personer så väl och jag vill verkligen inte börja om från början igen. Jag vet visserligen att jag själv kan förhindra det, men då jag är så rädd för konflikter är risken ganska stor att det rivs ner. Jag vet också att det finns dem som gör allt för att jag inte ska hamna i den situationen igen och det är jag tacksam för. Jag vill och jag kommer vara den morgonblomma jag är. Som min älskade morbror en gång sa: Du är som en maskros, den kan växa var stans och rycks upp. Men lik solen växer den upp var stans som ett solsken en vacker vårmorgon.