skorpionen

Nu är kvällen här och jag tar gladeligen emot kvällen med öppna armar för jag sitter snart och somnar här i soffan. Ögonen går i kors samtidigt som de är lika klarvakna som morgonsolen. Konstigt egentligen fast så är livet i mellan åt har jag hört.
Tidigare ikväll tog jag mig en lång promenad för att skingra tankar och för att få igång knäna igen efter en lång dag i sittande ställning. Passade på att njuta av kvällsolen, den svala värmen och allt som har med våren att göra. Är absolut en vår och höst människa och det förnekar jag inte. Njöt verkligen av att få känna friheten på Tiftvägen och känna doften av vår. Det är svårt att förklara men så var det för min del.

Har funderat en hel del fram och tillbaka och jag vet inte vad jag kommer fram till. Det är skrämmande men samtidigt är det en känsla som gör att jag håller mig igång på ett sätt som även här inte går att förklara. Tankarna är som värst på kvällarna precis innan jag ska gå och lägga mig och ibland kan det bli lite för mycket. Vad är det jag tänker på tro? Ingen aning, allt och ingenting på Himlen och moder jord. Som sagt det är allt och inget alls. En massa dravel som ännu en gång bevisar att jag överanalyserar saker och ting som Elza skulle säga. Jag har en förmåga att läsa in alldeles för mycket mellan raderna och tro det värsta om saker och ting som egentligen inte är så farliga. En sak är jag säker på och det är att jag önskar att gammelmormor var här och kunde ge mig goda råd och skälla ut mig efter noter när det behövs. För det behöver jag verkligen nu. Jag är nog den ända i familjen som verkligen saknar henne och alla andra (förutom Anna) verkar ha allt för stort agg emot henne. Visst hon kanske inte alltid var snäll och välkomnande mot vissa i familjen. Men för det ska man inte dömma hunden efter pälsen eller vad är det man säger? Hur som haver önskar jag att hon kunde vara här och ge mig en bamsekram och säga att allt ordnar sig. Att jag ska ha lite tro och hopp på mänskligheten och på mig själv. Det är inte lätt och vill gärna ge upp vissa saker här i livet. Men jag klamrar mig fast vid saker som jag så gärna vill tro och känna av.