skorpionen

Förunderligt vad en höstdag som denna kan förära med tankar och saker som händer. Inget går upp mot en dag som börjar lika bra som den antagligen kommer sluta. Länge sedan sist det var så och jag tror att det är på väg mot rätt håll. Men jag ska inte ropa hej ännu. Det är en lång väg kvar innan jag kan säga att jag är mig själv igen. Det kan ta dagar, veckor, månader och år. Något som jag vet mer än väl om jag säger så. Dock har jag ett svart hål inom mig som antagligen aldrig kommer att läka och försvinna. Jag har sett det och accepterat detta hål. Men än har jag inte lärt mig att leva med hålet. Det kommer ta år innan jag gör det. För det är så mycket som spelar in som gör det svårt. Saker jag inte kan släppa som fortfarande gör så ont även om det hände för så många år sedan.

Jag är glad över att jag fortfarande har lediga dagar att ta ut. Tog ut en dag idag för att bara vara och jobba med mig själv. Imorgon blir det att återgå till verkligheten igen. Ska bli skönt samtidigt som jag egentligen känner att jag kunde ha tagit en dag till. För övrigt har det inte hänt så mycket av min vardag och denna måndag. Njutit av denna fina höstdag innan det blir kallare och ruggigare. Dessutom är det bara 15 dagar kvar till man kan säga 30 +. Vad kan man säga? Sedan undrar jag lite över vad min kära syster i norr kan ha hittat på. Man vet aldrig när det gäller henne.