skorpionen

Det är komiskt och underligt hur fort dagarna går och ju äldre man blir desto fortare går dem. Jag är förundrad och smått stressad över det. Kan inte förklara men jag är det. En beundran över det förunderliga av att kunna tänka klart i tider där ögonen går i kors. Det är en skräckblandad förtjusning jag inser att jag inte är någon logisk tänkande varelse. Är mer filosofisk och ologisk med en försmak till att läsa allt för mycket mellan raderna. Har en rädsla att kunna missförstå rätt i något som jag egentligen inte borde förstå även om jag borde förstå det. Jag är för snäll för mitt eget bästa och har en rädsla att göra folk besvikna osv osv...

 

Dagen började inte något vidare bra. Försov mig, missade helt att jag är fikaansvarig denna vecka. Var personen jag har fikat ihop med skäller ut mig efter noter. Kunde inte låta bli att skratta åt det för mig själv samtidigt som jag blev så paff. Ja ja...inte för att jag inte förtjänade det för det gjorde jag nog. Har varit allt för disträ den sista tiden och tankarna gör det svårare att hålla dem i schack. Men mot eftermiddagen gick allt som smort. Fick höra av Miss H2 att jag satte flera toner helt rätt på kören och jag har inte den bästa sångrösten om man säger så. Givetvis blev jag glad och det gjorde mycket av min dag. Även om vi inte var så många som sjöng idag på kören körde vi för fulla halsar. Vi sjöng som om vi vore det tredubbla än vad vi var. Riktigt roligt och vi testade en ny sång med glada miner.

 

Under eftermiddagen satt jag och några till och vek papperstjärnor för fulla muggar. Efter att E1 visade för några av oss i fredags har vi blivit fler och fler som lärde sig det och fastnat för det. Vi var väl fyra fem som satt och vek. Mr P var inte den som var den och vek han också. Dessutom var det riktigt roligt att se Mr P vara en strykjärnsreparatör då det inte gick för lätt för honom. Helt plötsligt var det för många skruvar eller så var det för få skruvar. Alltid förunderligt att se att perfekt fungerande strykjärn dela på sig och sedan se det bli lagat igen. Dessutom har jag svårt att förstå hur ett strykjärn som är knappt ett år gammalt dela på sig på mitten. Det var som ett kinderägg utan chokladen och den stundande leksaken...

 

Nu blir det till att bege sig till sängen och bråttas med kudden. Borde ha lagt mig tidigare, men har varit fullt sysselsatt med att vika papperstjärnor. Men det ska inte bli allt för sent vill jag lova, eller inte om jag känner min egen kropp rätt. Får bara hoppas att jag kan få några timmar sömn. Bara några dagar kvar eller ska jag säga en och en halv vecka kvar innan vi i dramagruppen ska visa upp våra scener på en julfest för alla kursledare... Och jag kan lova att jag redan nu är nervös och orolig för hur det kommer att gå.