skorpionen

Dagen har varit lugn och sansad samtidigt som det känns som om man inte har hunnit med något alls. Kylan utifrån har trängt genom väggarna och kylt ner oss alla. Skrattet har legat nära till hands samtidigt som en känsla av sprickande oro stigt. Har känt av sådant som jag inte trodde att jag kunde känna av längre. Något finns på "jobbet" som jag inte kan förklara.
Betydelsen av att förstå har blivit en viktig del i mitt liv numera. Konstigt egentligen kan man säga. Men det har blivit så med den grupp vi är. Visst det kan bli tokigt och missförstånd i mellan åt. Fast det är klart, det hör väl till antar jag.

Mr P kom in i under eftermiddagen och berättade att det kom små små flingor av snö som yrde runt utanför fönstrena. Men vi var några stycken som inte riktigt kunde tro på det. Men vi fick ge oss.