skorpionen

Har tillbringat de senaste timmarna med att gråta till Jane Austens Emma och Förnuft och Känsla. Frågan är om jag ska fortsätta samma spår med Stolthet och fördom samt Mansfield Park. Men jag vet inte riktigt hur eller vad jag ska göra. Tröttheten börjar göra anspråk på kroppen och det är ju som sagt en dag imorgon också har jag hört. Men samtidigt vill jag inte börja brottas med kudden ännu för jag vet att jag bara kommer att vakna ett flertal gånger under natten. Det vill jag inte trotts att kroppen säger något annat just nu. Får sitta och fundera på det en stund och invänta rätt svar på frågan. Under tiden tar jag fram klassikern och låter tårarna rulla för det är så mycket känslor som kommer fram i Stolthet och Fördom. Åh vad jag önskar att jag kunde ha levt på den tiden. Livet kanske inte var så mycket enklare än vad det är då. Men man hade inte äns hälften av de beskymmer man har idag. Skulle vilja veta vilka tips Jane Austen kunde ge mig och vad man kunde göra för att bara kunna glömma.