skorpionen

Jag erkänner nu direkt och tramsar inte runt. Jag är tröttare än tröttast, vimsigare än vimsigast och lever nu i en värld där jag inte är ensam. Det är vad som känns och måste nog erkänna att syster Mia håller med mig.
Det har varit en tuff dag som jag fått äta upp dubbelt så mycket av både syrran och svågern. Har ont i axlarna och skulderbladen. Inget kul men vad gör man när man erbjuder sig att hjälpa till.



Syrran och jag har idag malt kött och drillat köttbullar som heter duga. Det tog oss 3 ½ timme att göra allt från att mala till att lägga de färdigstekta köttbullarna i frysen. Syrran fick stå för blandningen och drillningen medan jag själv stod för stekningen och mot slutet så skötte jag hela ruljansen stort sett själv. Mäktigt stolt och pustade ut när allt var färdigt. Mia undrade om vi verkligen skulle göra köttbullar av all köttfärs och svågern och jag menade på att det är klart att vi ska göra det då det inte skulle ta någon tid. Dock fick vi äta upp det av syrran och en granne till dem. MEN VI LYCKADES!



Vad ska man säga egentligen? Ingen match för oss? Vad tror du Mia?





Låter er ta del av hela processen och kanske känner ni av stressen och ångesten som både Mia och jag kände av även om vi var två. Barnen var på sina håll och lekte med kompisar medan svågern var i ett annat rum och tapetserade om med en granne. Tog dock inte några kort på det då jag inte var delaktig.
Vi hann till och med klä granen även om jag själv tycker att man ska klä den kvällen innan julafton. Jag är själv uppvuxen med att klä granen kvällen innan. Jag vet att det inte är alla som gör så och jag vet även att det är så att Mia har allt för mycket att göra och jobbar hela dagarna precis som de flesta av oss. Bara en tanke som slog mig helt enkelt.


Nu ska jag leta reda på vattenkokaren och göra mig lite te medan jag bestämmer mig för vad som skall göras nu.