skorpionen

Slö sitter framför dumburken och förundras över att jag över huvudtaget har gjort saker under dagens gång. Med tanke på att min kropp skriker och inte alls är sammarbetsvillig. Lilltån skriker och talar om för mig att det är åska i luften. Men inte riktigt inne i Linköping, men någonstans i omgivningarna kring vårt län. Lite läskigt att tänka på det och att min lilltå oftast har rätt dessutom. Det är likadant när någon i familjen eller någon av mina vänner har fått barn har jag haft rätt när det gäller vilket kön det blev. När jag fick reda på nu senast när min kusin skulle få barn så sa jag att det skulle bli en pojke. Nu fick hon barn i maj, en söt liten pojke. Dock så har hon varit den ända som jag har varit osäker på vilket kön barnet skulle få. Som sagt lite läskigt. För några år när en kompis väntade barn frågade hon mig vilket kön jag trodde att det skulle bli. (vilket hon frågade alla om) Hon hade precis varit på ultraljud innan vi träffades och jag tittade på henne och frågade om hon skulle få tvillingar. Jag fick rätt utan att hon sagt något alls, de hade inte äns talat om det för deras egna föräldrar då. När hon bekräftade min fråga så sa jag att det skulle bli en av varje och att dottern skulle födas först. När on väl fick barnen så visade det sig att det var en av varje och att dottern dessutom föddes först. Läskigt eller vad?

 

Hur som helst så min kropp värker av okända anledningar och jag vet inte varför, har ju egentligen inte gjort något utöver det vanliga de senaste dagarna. Så jag är lite frånvarande och dagen har inte varit den bästa om man säger så. Är så trött på detta och att jag inte vet vad värken beror på. Läkarna kan inte hitta orsaken till värken på något minsta vis. Men jag har hunnit med en hel del med detta till trots. Kerstin var över på morgonen och tvättade mina fönster åt mig, vilket är tacksamt. Men jag fick stryka de nya gardinerna själv även om jag fick hjälp med att sätta upp dem i allrummet. Efter det så gick vi till IKEA och Maxi för att handla lite och sedan hem igen. Så dagen har varit fylld med saker att göra. Är nu precis färdig med disken och lite småplock i köket. Borde ta hand om mina växter som står i badkaret efter att ha fått sig sin första sommar dusch. Vilket behövdes mer än bara väl. Önskar bara dock att mina sprätt iväg kan dö någon gång så jag slipper se dem, de förökar sig som kaniner och vad jag än gör så kan jag inte ta kål på dem. Så om det är några som vill ha lite sprätt iväg växter är det bara att säga till. Har gott om dem och vill gärna bli av med dem.

 

Nu ska jag inte göra så mycket mer. Ska bara sitta och njuta av min bastu till lägenhet och förkovra mig i dumburken ett tag. Det är tur att jag kan bestämma över min TV dosa och att inte ha någon att bråka med om just den. Men visst, ibland kan det kännas som om det vore trevligt med en liten vän som mormor brukar säga. Inte för att jag egentligen vill ha någon eller är så engagerad i det. Möter jag någon så gör jag annars får det faktiskt vara. Det är något att förundras över eller hur?