skorpionen

Vad kan jag säga? En dag med mycket av skratt, solsken och små retsamma komentarer som stutsar runt i rummet. Sanna mina ord jag menar verkligen att våra små komentarer stutsade runt i rummet. Orsaken till det är att vi inte alls var full styrka. Nej inte äns halva styrkan var vi. Nix, av 22 pers var vi bara 9 stycken och jag tror vi alla njöt av tystnaden och lugnet vi hade. Trotts vi retade gallfeber på varandra. Det gör vi ju varje dag ändå så det räknas inte riktigt. Vi har även varit riktigt produktiva idag. Jag har iaf varit det, det har flytit på bra och damerna har varit chockade stort sett hela eftermiddagen då jag gjort mer än vad jag brukar göra. Inte för att jag är lat eller så men det har blivit mer än vad jag räknat med. Dessutom så lyckades jag inspirera två av damerna att börja sticka can can sjalar. När E2 frågade hur man gjorde det så blev K med K intresserad så jag fick även visa henne. Tack vare det så ville även jag sätta mig med stickningen. Det var ju ett tag sedan jag höll på med can can stickning och oj vad roligt det är. Det är nästan så att jag har glömt hur roligt det är. Dessutom mycket enkelt för den som inte har stickat det förut. E2 och K med K ville inte utala sig just då men jag tror att iaf K med K fattat tycke för det. Iaf tyckte hon att det var värt att testa det.

Dagen har passerat på bra och vi har alla haft vårt flyt. Även om vi var mindre än halva styrkan så har stämningen varit bra. Vi har njutit av tystnaden och att solen faktiskt varit framme. Får bara hoppas att den håller sig framme ett tag till. Hoppas att våren är på intåg nu så att man slipper kylan.
Vi är ju nu inne i en period där sjukdom härjar fritt. Säkerligen tre olika influensor härjar samt misstänker vi även att bältros har tagit fäste hos oss också. Inget vidare, men vad kan man göra? Jag är fortfarande hög av all bra kritik jag fick på skrivarkursen igår och jag förstår inte hur det gick till. Men jag får väl njuta så länge det varar.

Ska nu ta och lägga upp fötterna i soffan och bara vara för en stund. Sedan blir det att stälal sig vid spisen och fixa till lite att äta. För vem vet vad jag lyckas få fram eller få till vid spisen idag. Alltid är det något som man måste tänka på. Äta bör man har jag även hört.