skorpionen

Blundar för ögonblicken som ges och förlitar mig på ödets ironiska reallitet. Enkelt, brutalt och absolut rakt utan några diken att falla i och slå sig fördärvat. Sitter och lyssnar på Caroline af Ugglas och inser att den kvinnan vet vad hon sjunger om. Med en omvänd surrialistisk samverkan med min underton av sarkasm blir det perfekt. Svårt att tro eller hur?

Har suttit hemma en stund nu och försöker sammanställa dagens händelser. Men jag kan inte säga att det går bra. Det är som en gråzon just nu. Är för trött för att tänka, och för rastlös för att kunna sitta still. Undrar varför då jag vet att jag har gjort så pass mycket under dagen att jag borde vara någorlunda slut. Tydligen inte, eller så har jag fått någon ny form av extra energi.

Ja ja hur som helst har det hänt saker och den brunstiga älgko liknande tjuren har inte synts till under dagen och det är alltid något. Har blundat för saker jag inte velat ta tag i för tillfället. Och jag vet att det inte blir bättre för att jag gör så. Hittar inte hem lättare för att jag blundar.Kastar bort den sorglösa grunden till att tillvaron att minnas varför jag blev kvar.

Skrivarkursen gick lysande och jag vet inte vad det var som gjorde det. Men jag tror att det lyckades. Min snabba, konstrukterade röra av ordning av ord fyllde gruppen av skratt när de själva läste den och när jag läste den idag. Det hade jag inte anat om jag ska vara ärlig och detta är en grupp som verkligen säger vad de tycker och tänker utan att klä in dem i bubbelplast. Men jag är tacksam för det.