skorpionen

Sitter och funderar på vad som komma skall och när det blir som man själv vill att det ska bli. Varför ska livet vara så oerhört besvärligt och alltid göra en besviken? Har ännu inte hört något från M och det var snart tre veckor sedan hon ringde och pratade om en sysselsättningsplats samt om min arbetspsykologiska utredning. Visserligen är jag inte förvånad att det inte händer något då af alltid ska vara regält slöa och det är inte första gången man får skicka en massa mail om hur det blir. Men när ska det vända och bli något bra? Jag vet att jag inte är den ända som får vänta utan det är flera hundra tusen som väntar på besked av något slag över hela landet. Men när ska inse bristen på effektivitet? Vill inte leva i ovisheten så mycket längre och jag vet att jag får ligga i en hel del själv också.

Har pratat med min läkare  i telefon då det var en telefontid jag fått. Det gick fort och fick fram det mesta. Så imorgon bär det iväg till apoteket för att hämta ut medicin då den jag har är snart slut. Har fått en starkare medicin och behöver bara ta en tablett om dagen med den. Får dock dras med den här medicin framåt sena hösten till. Ska träffa honom igen om åtta veckor. Men jag hyser inte något starkare hopp om det. Helst av allt skulle jag vilja slippa det.

Dessutom så vill jag att tiden ska gå lite fortare och närma sig midsommar så att jag kan få äta jordgubbar, saknar att äta sommarfärska svenska jordgubbar med iskall mjölk till. Blev riktigt sugen på det igår men hade ingen större lust att gå till affären för att köpa icke svenska jordgubbar. Får helt enkelt vänta på att tiden skall gå.