skorpionen

Tiden har gått allt för fort och jag har ingen aning om vad jag har gjort idag. Eller jo det vet jag men samtidigt inte. Svårt att tolka det då dagen har gott så fort och snart är söndagen över.
Imorgon är en ny dag och en ny vecka. Ser fram emot det för att se vad man kommer att prövas för. Man vet aldrig vad livet har att erbjuda. Inte för att jag är en person som vill ha kontroll på livet, men på ett oförklarligt sätt vill jag ändå ha någon form av koll på vad jag gör. Jag är lite rädd för mig själv då jag inte alltid minns vad jag gör om dagarna. Det har hänt allt för ofta den sista tiden nu när det går dagar då jag inte minns vad jag har gjort. Det är som en tjock svart dimma med gröna eller röda prickar som hoppar runt i mitt minnescentrum. Skrämmande läskigt, inget jag kan göra åt. Eller finns det något jag kan göra?

Livet går på som ett tåg på räls som borde renoveras. Ja så ser jag på det hela. Eller varför inte som Påvel Rammel sjunger i sin sång. Den där med att en man går med trasiga skor. Känner igen mig lite i den visan/sången men vet inte hur ännu. Det bara är så, fast det är klart det finns säkert fler som känner precis som jag gör.