Fixar Kalle
De är snabba tjommar på Willhem. Ska inte ropa hej riktigt ännu men jag måste säga att jag är förvånad och överaskad. Jag felanmälde igår eftermiddag och idag på förmiddagan var de här och fixade tre av fyra saker. Inte illa för att var dem måste jag säga. Fönstret i vardagsrummet gjorde han inget åt nu då det är för kallt för att fixa till det. Så det får jag vänta med tills i vår då det har blivit varmare. Får bara hoppas på att fönstret inte ramlar ut. Men å andra sidan så kanske rutan ramlar ut snart och då MÅSTE de göra något.
Jag vet att jag inte ska hoppas på för mycket och inte ta något för givet. Men jag är nöjd för stunden.
Bara glad över att det fixades.
Men en sak förstår jag inte och det är att de ringde hem till mina föräldrar. När jag felanmälde så skrev jag ner mitt eget telefonnummer. Men ringde de mig? Nej de ringde och pratade med Kerstin.
Märkligt måste jag säga. Tja vad kan man säga om Willhem?
Har fått fram en del ny information när det gäller min släktforskning och det har gjort mig glad. Har stått stilla en tid nu så det var på tiden att något händer. Har dock fått mycket hjälp av några mycket hjälpsamma människor förutom min kära syster Anna och hennes pojkvän Marcus.
Men jag tar det ett steg i taget och stressar inte fram något för det blir bara fel då.
***
